Bland de inbjudna afrikanska representanterna märks Robert Mugabe, Zimbabwes diktator, som var ett av de första statsöverhuvudena som anlände till Lissabon i torsdags kväll.
Mugabes närvaro föranleder Storbritanniens premiärminister Gordon Brown att utebli, liksom Tjeckiens premiärminister Mirek Topolánek.
De portugisiska värdarna försöker till varje pris förhindra att Mugabe blir toppmötets huvudperson och lägger redan på förhand skulden på massmedia om så skulle bli fallet.
–Sysslar man med internationell politik så måste man ibland träffa personer som ens mamma inte skulle vilja att man ses tillsammans med, försvarade EU-kommissionens president José Manuel Barroso beslutet att bjuda in Mugabe.
Barroso sade att han respekterar Gordon Browns beslut men tillade:
–Om internationella ledare skulle besluta att inte delta i konferenser där länder som inte har något vidare anseende när det gäller mänskliga rättigheter är med, är jag rädd för att det inte skulle bli några möten alls.
Barroso tillade att det finns fler än Mugabe som det finns skäl att kritisera på mötet. Och EU-parlamentets talman Hans-Gert Pöttering hoppades att Mugabes närvaro inte skulle överskugga mötet.
–Det är ett faktum att personen (Mugabe) kommer att närvara, men relationerna mellan Afrika och EU är långt viktigare än den personens närvaro.
Toppmötet förväntas anta en kort deklaration om en ny start för förbindelserna mellan Europa och Afrika. Ett nytt partnerskap ska främja samarbetet på fyra områden. Det första omfattar fred och säkerhet, det andra demokrati och mänskliga rättigheter, det tredje handel och regional integration, det fjärde FN:s milleniummål för försörjning, hälsa och utbildning.
På detta mastodontiska toppmöte lämnas knappast något utrymme för ordentliga diskussioner i de många konkreta och komplicerade problem som förenar länderna i Europa och Afrika.
Det mesta blir allmänt hållna deklarationer och det mest påtagliga resultatet blir antagligen att EU bygger upp en fond som till 2010 ska få en årlig omfattning på två miljarder euro. Den ska understödja Afrikas konkurrenskraft på världsmarknaden.
EU-länderna är alltjämt Afrikas största handelspartner och ungefär 80 procent av Afrikas jordbruksexport går till Europa. Men med påtaglig oro följer européerna Kinas massiva politiska och kommersiella offensiv i Afrika, som inte minst är en jakt på råvaror till Kinas ekonomiska expansion. Kinas handel med Afrika växer med ungefär 40 procent om året.
Dagens toppmöte kan ses i ett perspektiv där Europa och Kina för första gången håller på att bli rivaler i det resursrika Afrika. Den Afrikanska unionen (AU) och EU planerar att två gånger om året mötas på utrikesministernivå och 2010 planeras ett nytt toppmöte äga rum mellan EU och Afrika.
Portugal har satsat stort på att få till stånd dagens toppmöte i förhoppningen att det stärker landets prestige framför allt i Afrika.
Det förra toppmötet ägde rum i Kairo för drygt sju år sedan då Portugal likaså hade ordförandeskapet i EU. Sedan dess har bland annat det brittiska motståndet mot Robert Mugabes diktatur stoppat nya sammanträffanden. Idag noterar portugiserna att Gordon Brown visserligen protesterar genom att utebli, men förhindrar likväl inte att mötet nu kommer till stånd.
En rad människorättsorganisationer, parlamentsledamöter och kända författare, bland dem flera Nobelpristagare, har protesterat mot att konferensen inte planerat för speciella sessioner för att ta upp situationen i Zimbabwe och krisen i Darfur.
Portugiserna har dock svarat med att dessa frågor kommer att diskuteras:
–Det kommer inte finna några tabubelagda frågor, säger Portugals biståndsminister Joao Gomes Cravinho.
Robert Mugabe först på plats i Lissabon
Idag öppnas i Lissabons mässhallar det största diplomatiska evenemanget under Portugals ordförandeskap i EU. Sammanlagt över 100 delegationer sammanstrålar där till ett tvådagars toppmöte mellan EU och Afrika, det första på sju år.
Rekordstor polisinsats
Toppmötet mellan EU och Afrika är det första på sju år. Det inleds idag och avslutas imorgon. På mötet deltar 42 statschefer, 31 premiärministrar och 54 utrikes- och biståndsministrar. Aldrig tidigare har så många politiska ledare samlats i den portugisiska huvudstaden och polisinsatsen på över 3000 man är den största någonsin i Lissabon.
Både statsminister Fredrik Reinfeldt och biståndsminister Gunilla Carlsson kommer att delta vid toppmötet i Lissabon. Reinfeldt har tidigare motiverat ett svenskt deltagande med att ett samfällt EU-agerande är bättre än att varje land skapar ett eget förhållningssätt. Igår sade Reinfeldt till Sveriges Radios Ekot att Mugabe ”inte är stor nog att stoppa mötet mellan ledarna för två kontinenter”. En av de som är kritiska till Sveriges deltagande är folkpartisten Birgitta Ohlsson. Hon kommer att resa till Lissabon för att delta i ett protestmöte mot Zimbabwe. I en debattartikel i SvD den 30/8 i år skrev Ohlsson om sina erfarenheter direkt från Zimbabwe: ”Sverige och EU måste agera för att få stopp på Mugabes terror. EU bör upprätta en färdkarta för ett demokratiskt Zimbabwe och se till att diktatorn arresteras nästa gång han lämnar landet.” I slutet av november fanns flera artiklar i den regeringstrogna dagstidningen The Herald i Zimbabwe om Sveriges ambassadör Sten Rylander, som personligen utmålades som Zimbabwes fiende. Tonläget var högt och påhoppen elaka. –Jag känner inte alls igen mig i de här bilderna som utmålas. Jag för ju ingen personlig politik. Allt vad jag gör, gör jag som representant för den svenska regeringen, sade Sten Rylander till Ekot i veckan. Svenska UD har kritiserat Zimbabwe för agerandet mot Rylander. Tidigare var Zimbabwe ett viktigt svenskt biståndsland. Efter de brutala jordreformerna 2000 går inget bistånd längre direkt till eller via Zimbabwes regering. Istället försöker Sverige via enskilda organisationer stötta demokratikampen och respekten för mänskliga rättigheter, ett bistånd på cirka 60 miljoner kronor per år. Därtill kommer humanitärt bistånd via FN.
