Fredrik Westerlund, forskare på FOI (Försvarets forskningsinstitut), har nyligen kommit ut med en rapport med rubriken Rustningskontroll i det 21 århundradet. Där konstaterar Westerlund att kärnvapentröskeln i flera avseenden har sänkts genom den militärteknologiska utvecklingen och den geopolitiska situationen i världen.

–För USA har kärnvapen i högre grad blivit en risk än en tillgång. Amerikanerna har kommit så långt i utvecklingen av konventionella vapen att kärnvapen i första hand är viktigt för att avskräcka andra länder från att använda sådana vapen mot USA, säger Fredrik Westerlund.

Under det kalla kriget handlade kärnvapendiskussionen enbart om USA och dåvarande Sovjetunionen. Men risken för att något av länderna verkligen skulle använda kärnvapen var under långa perioder mycket liten. I både Washington och Moskva var politikerna väl medvetna om vilken katastrof ett kärnvapenkrig skulle innebära.

Internationellt har idag kärnvapendiskussionen inte någon hög prioritet. Speciellt som USA och Ryssland sannolikt inom kort skriver på ett nytt nedrustningsavtal. Men det finns flera andra riskfaktorer när det gäller kärnvapen. En är att Israel, som är i konflikt med Iran, har kärnvapen och vid flera tillfällen hotat Iran för att stoppa detta lands möjligheter att skaffa kärnvapen. De politiska motståndarna Indien och Pakistan är också båda kärnvapenländer.

En annan risk är att kunskapen om hur man skaffar kärnvapen har ökat och utvecklingen av avancerade missiler har också spridits till allt fler länder. Ingen vet bestämt om Nordkorea verkligen har kärnvapen, men risken är stor.

–Situationen med Nordkorea är besvärlig för många. Inte minst för USA, som inte vill ha fler länder som går sin egen väg bara för att de kan hota med kärnvapen, säger Fredrik Westerlund.

Ytterligare en ökad riskfaktor är att Ryssland har halkat efter när det gäller utvecklingen av konventionella vapen. Den politiska instabiliteten och ekonomiska nedgången i början av 1990-talet när Sovjetunionen upplöstes har gjort att USA och därmed Nato skaffat sig ett rejält försprång.

Natos stora utvidgning, bland annat till flera före detta sovjetstater, har också gjort att ryssarna känner sig mer trängda.

– Ryska militärer har de senaste åren gett uttryck för en vilja att kunna använda kärnvapen för att undvika en storskalig konflikt. Tanken är att markera situationens allvar genom insats med enstaka kärnvapen, menar Fredrik Westerlund men pekar också på att militärdoktrinen från februari i år tonade ned det hotet.

Daniel Nord, biträdande chef på fredsinstitutet Sipri, anser också att risken för att kärnvapen kan komma att användas i krig är större idag än tidigare.

–Med fler kärnvapeninnehavare blir det fler konflikter där kärnvapen kan användas. Dessutom får vi inte glömma att USA och Sovjet hade välutbildad personal och byggde upp en infrastruktur så att kärnvapen inte skulle kunna användas av misstag, bland annat med en het linje mellan landets ledare. Jag är inte säker på att de nya kärnvapenstaterna har byggt in samma säkerhetssystem, säger Daniel Nord.

I det stundande nya nedrustningsavtalet mellan USA och Ryssland kommer antalet kärnstridsspetsar sannolikt att skäras ned till maximalt 1 600. Det är en dramatisk skillnad jämfört med det ursprungliga Start 1-avtalet – som trädde i kraft 5 december 1991 – där de båda länderna förband sig att ha maximalt 6 000.

Efter att USA:s utrikesminister Hillary Clinton haft lyckade samtal i Moskva förra veckan väntas det nya avtalet skrivas under av presidenterna Barack Obama och Dmitrij Medvedev i någon centraleuropeisk stad, sannolikt Prag, i början av april. Avtalet måste sedan ratificeras av respektive lands parlament.

Ett nytt avtal skulle vara en positiv signal om förhandlingsklimatet mellan USA och Ryssland och det skulle skapa förutsättningar för de europeiska länderna att bättre planera sin säkerhetspolitik. Men det skulle framför allt innebära en positiv signal inför den stora konferensen om icke-spridningsavtal (NPT) som ska hållas i FN-högkvarteret i New York 3 till 28 maj.

Konferensen hålls vart femte år med deltagande av omkring 180 nationer. Målsättningen är bland framför allt att begränsa spridandet av kärnvapen och därför kommer Iran och dess omstridda program för kärnvapenforskning att vara en central punkt i diskussionerna.

Israel skulle knappast vara passivt om Iran verkligen skaffar kärnvapen. Israelerna har redan planerat för attacker mot Iran, bland annat genom att försöka få tillstånd att använda flygplatser i Georgien för tankning. Men om Iran skaffar kärnvapen skulle också flera arabstater anstränga sig för att skaffa det. Och fler kärnvapen i Mellanöstern är ett skräckscenario ingen vill uppleva.