Nordkoreanerna rör sig i rätt riktning, säger Richardson. De avstod från militära åtgärder då Sydkorea i måndags höll övningar på öarna intill den nordkoreanska kusten och då sköt skarpa artillerisalvor ut i havet. Nordkorea har också enligt Richardson gått med på internationell inspektion av Yongbyon, där uran anrikas för fredliga ändamål ­enligt makthavarna i Pyongyang – men, enligt Sydkorea och USA, för att framställa kärnvapen.

Ett försök från USA:s sida att få FN:s säkerhetsråd att vidta åtgärder misslyckades, då Kina vägrade att gå med på ett uttalande där Nordkoreas aktioner skulle fördömas. Richardson reste då till Pyongyang, inte som officiellt sändebud men han är demokrat och står president Barack Obama nära. Han har också tidigare tillfällen förhandlat med nordkoreanerna.

Men även om en viss optimism kan skönjas efter Richardsons besök återstår de stora frågorna. Nordkorea har vid flera tillfällen tidigare sagt att deras nukleära projekt är fredliga – men så i oktober 2006 testsprängde de för första gången en atombomb.

I maj 2009 sprängdes ytterligare en bomb. De bomberna var baserade på plutonium, medan man nu anrikar uran. Den vetenskapen kom i slutet på 90-talet genom Pakistan, som i gengäld fick nordkoreanska missiler och missilteknologi.

Bakom den överenskommelsen stod Abdul Qadeer Khan, ”fader” till Pakistans kärnvapen, som hans hemland först testade i maj 1998. Khan, som sattes under husarrest efter amerikanska påtryckningar 2004, har erkänt att han bistått inte bara Nord­korea utan också Iran och Libyen med nukleärt material och teknologi. Mot den bakgrunden är misstanken stor att Nordkorea inte anrikar uran enbart för fredliga ändamål.

Faran för framtida konflikter på den koreanska halvön kvarstår därför och enligt ett hätskt telegram i måndags från den officiella nordkoreanska nyhetsbyrån kommer ”den andra och tredje motåtgärden från de revolutionära styrkorna att leda till förstörelse av de amerikanska och sydkoreanska marionetternas baser.”

Den första ”motåtgärden” var den 23 november, då nordkoreanskt artilleri besköt en sydkoreansk ö och fyra människor dödades. Den attacken kom samtidigt som Sydkorea utförde en omfattande militär manöver i ett ­omstritt havsområde. Manövern skedde med backning från USA, som trots tillbakadragande ­under senare år fortfarande har 28 000 soldater på baser i Sydkorea.

Samtidigt har Sydkoreas attityd hårdnat betydligt sedan den förrförre presidenten Kim Dae Jung reste till Pyongyang i juni 2000 och lanserade sin ”solskens­politik” gentemot Nordkorea.

Kim tilldelades Nobels fredspris för avspänningspolitiken – men så 2008 fick Sydkorea en ny konservativ president, Lee Myung Bak, en hök vad det gäller relationerna med Nordkorea. Sedan dess har förbindelserna bara försämrats – och ledde till konfrontationen den 23 november.

Igår inleddes också ytterligare en sydkoreansk militärövning i de omstridda östra gränsvattnen intill Nordkorea.

Richardson besök har kanske satt ett stopp för vapenskramlet mellan norr och söder. Men det är tillfälligt och den koreanska halvön är fortfarande en krutdurk där två envisa motståndare står mot varandra.

Och där allt kan hända.