PAILIN På tredje våningen i ett höghus i Bangkok sitter holländaren Arjen Dondorp och kämpar mot klockan. Han är professor i infektionssjukdomar och bekymrad.

För fem år sedan upptäcktes något oroande i Pailinprovinsen i västra Kambodja. Den enda riktigt potenta malariamedicinen, artemisinin, tycktes ha börjat tappa verkan. Sedan dess har läget snabbt förvärrats.

– Vi trodde aldrig att resistens skulle uppstå så snabbt. Vi befinner oss i ett nödläge, säger Arjen Dondorp.

Han sitter på MORU, The Mahidol Oxford Tropical Medicine Research Unit, och öppnar dörren till hyllplan med malariaparasiter från hela världen. Många av proverna är märkta ”Pailin.”

Det avlägsna Pailin är ett fattigt område vid gränsen mot Thailand, märkt av årtionden av inbördeskrig. Det är också här som resistenta malariaparasiter uppkommit flera gånger genom historien.

21-årige Mal Sina, från byn Spung i Pailinprovinsen, ligger utslagen på en rostig metallsäng på Pailins sjukhus. Hans högra underarm är kopplad till en droppmaskin, pannan och ögonen täcks av en rosa handduk. Igår spydde han mycket. Sedan dess är han trött, säger hans mor Au Wat, uppkrupen på britsen.

Mal Sina fick malaria för 24 dagar sedan och åt medicin för det. Men i fredags började han återigen skaka av feber.

I Bangkok förklarar den holländske professorn varför. Tydliga tecken på resistens är att medicinen inte lika effektivt får bort parasiterna ur blodet längre.

– Det tar nu betydligt längre tid än tidigare. Och när man inte lyckas bota sjukdomen helt så växer parasiterna till sig igen. Då blir du sjuk på nytt, säger han.

I Pailin går en gropig väg genom det bördiga landskapet. Den kantas av enkla bostäder, en stor varningsskylt i gult avbildar en jättemygga.

I en sluttning står byns hälsocenter med statistiken på en tavla utanför ingången: 35 stycken malariafall på tre månader. En bit därifrån sitter 55-åriga Sun Saren och sippar alternativmedicin ur en petflaska.

– Jag har haft malaria så många gånger att jag inte minns hur många. Nästan hela familjen har det jämt, säger hon.

Hon jobbar på majsfälten och bär alltid med sig sin flaska. Vad den innehåller vet hon inte.

Okunskapen är utbredd här, berättar Sam Ossophea på FHI, Family Health International – en organisation med kontor i orten Pailin, som jobbar mot malaria. Undermedicinering tros vara en orsak till resistensen.

– När folk blir sjuka använder de svart magi och åkallar förfäderna. Sedan köper de tabletter från vanliga handlare som inte kan något om farmaci, säger Sam Ossophea.

Dessutom är falska tabletter, tillverkade i Kina, i omlopp. Dessa innehåller ofta bara en bråkdel av den verkningsfulla substansen. Bara tillräckligt för att passera kontroller – och tillräckligt lite för att parasiten ska tåla det och utveckla resistens.

Med blotta ögat går det inte att skilja riktiga mediciner mot de falska. Men ny forskning visar att åtminstone 36 procent av de malariamediciner som säljs i Sydostasien är fejk.

För att få bukt med handeln med illegala preparat har gatuapoteken förbjudits att alls sälja malariamedicin. FHI arbetar också med volontärer ute i byarna och på plantager. De tar blodprov på misstänkta fall, ställer diagnoser och doserar medicin.

De delar också ut impregnerade myggnät. En stor del av arbetskraften i Pailin – där plantager med majs, cassava och gummi breder ut sig – kommer från malariafria trakter och vet därför inte hur man skyddar sig.

Allt arbete utomhus i skymning och gryning är riskfyllt. Det är då myggorna är som mest aktiva. Därför är unga män, som samlar gräshoppor för försäljning eller arbetar och sover i skogen, bland de mest drabbade av den farligaste malariaformen.

Det var troligen under ett arbetspass i skogen som malariasjuka Mal Sina blev myggbiten. Han högg ner träd för att ge plats åt mer odlingsmark.

I sjukhusrummet ligger ytterligare två unga män med slutna ögon. En fläkt snurrar i taket, annars är det tyst.

För malariapatienter kommer feberanfallen med regelbundna intervaller, och när klockan närmar sig ett på dagen vet Au Wat att febern stiger i hennes sons kropp. Hon blöter handduken och täcker omsorgsfullt över den heta huden.

Mal Sina är barn nummer fyra av hennes nio. Han hade osedvanligt hög koncentration av parasiter i blodet.

– Jag är väldigt orolig och har inte sovit i natt, säger Au Wat.

På tre år har det inte varit några dödsfall i malaria i provinsen.

Men den bilden kan komma att ändras. Efter att världen var nära att vinna kampen mot sjukdomen är nu risken att antalet malariafall återigen kommer att öka.

Professor Arjen Dondorp böjer sig fram och knäpper händerna över skrivbordet.

– Vi höll på att luta oss tillbaka. Men det är nu vi måste agera. Det vore en skam om vi förlorar kampen en gång till, säger han.

Viktigast är att förhindra att resistensen sprider sig. På 1970-talet uppstod resistens mot klorokin, en resistens som spred sig via Burma och Indien till Afrika.

Nu har motståndskraftiga parasiter redan upptäckts på gränsen mellan Thailand och Burma. Hur långt resistensen spridit sig vet man inte än.

Arjen Dondorp väntar på forskningsresultat, som ska komma före årsslutet.

– Om resistensen sprids till Afrika är det katastrof.