DES MOINES

Lite över tre veckor återstår till den första drabbningen valåret 2012 som sker den 3 januari. Endast sex av de tidigare åtta huvudkandidaterna finns på podiet i Des Moines. Pizzadirektören Herman Cain är borta ur leken och före detta Utah-guvernören John Huntsman hade för svagt opinionsstöd för att kvalificera sig.

Men, egentligen är det bara två av de sex som räknas.

Dels förre talmannen Newt Gingrich som inte bara leder i mätningarna i Iowa, utan i långt viktigare South Carolina och Florida. Dels ex-guvernören i Massachusetts Mitt Romney som egentligen aldrig lyckats kliva över 25-procentstrecket trots att han utnämnts till ”front-runner” i medierna och i tyckarkåren.

–Ingen vet hur det ska gå, konstaterar David Yepsen, nu statsvetare men förut krönikör i Des Moines Register med över 30 års expertis på Iowas ”caucuses” eller nomineringsmöten som äger rum i olika samlingssalar en vanlig vardagkväll.

Några kandidater går så långt att de besöker varenda en av de 99 kommunerna, counties, i Iowa som fortfarande är en tämligen homogen farmarstat. Bland republikanerna är det tung övervikt av väckelsekristna som är emot abort och samkönade äktenskap men också instämmer i en del Tea party-åsikter om staten och USA:s roll i världen.

–Republikanska aktivister är uppeldade. Barack Obama har uppenbara svagheter men vi vet inte än ifall republikanerna kan nominera en tillräckligt stark kandidat, säger David Yepsen.

Det mest uppseendeväckande de senaste veckorna är den bombastiske Newt Gingrichs framryckning som senaste opinionsfavorit (efter Michele Bachmann, Rick Perry och Herman Cain). Han erkände att han var otrogen samtidigt som han drev riksrättsprocessen mot president Bill Clinton.

–Gingrich har tillbringat åtskillig tid i Iowa, med den typ av lokal närvaro som är så nödvändigt för att vinna. Han träffade pastorer och religiöst konservativa – som kan ha begått misstag och är medvetna om att han haft en frälsningsupplevelse, säger David Yepsen.

Bekännelse och syndernas förlåtelse är sålunda ett språk som gör att den kristna högern i Iowa är förstående inför Newt Gingrichs resa i livet. Han konverterade till katolicismen efter sitt tredje giftermål med en betydligt yngre hustru och har efter detta infogat tydigare kristna budskap.

Valåret 2012 väntas, precis som 2011, att domineras av jobb, skatter, budgetunderskott och statsmaktens storlek. Därutöver pågår mer komplicerade slitningar inom det republikanska partiet.

Den i början av primärvalsäsongen tongivande falangen, som i Iowa och South Carolina, efterlyser ”red meat”, kanske ”svavelosande budskap” på svenska, med hopp om att Gingrich kan stå för detta. Mitt Romney, däremot, väcker enbart misstankar om att det under ett nymålat lager konservativ fernissa döljer sig en moderat New England-republikan – som alltså anses mer gångbar i den bredare väljarkåren.

I partietablissemanget hörs lite plikttroget beröm till Gingrich. Det var trots allt han som låg bakom maktövertagandet i valet 1994 och han har bevisat att han kan förgöra fiender. Men annars uttalar auktoriteter som krönikören George Will och valstrategen Karl Rove starka tvivel på Gingrichs konservativa övertygelser och bristande organisationsförmåga.

I Vita huset utgick man från att Romney skulle få nomineringen, med lansering av en slipad reklamsnutt om honom som vindflöjel. Men en nymorgnad medvetenhet om att Gingrich kan bli motkandidat märks inte bara där, utan även hos exempelvis Rove. Barack Obamas rådgivare gick snabbt ut med anklagelsen att Gingrich är ”the godfather of gridlock” eller gudfadern till dödläget i Washington.

Slutligen, det kan inte uteslutas att kongressmannen Ron Paul vinner i Iowa. Hans lojala anhängarskara ger utslag i många barometrar och han turnerar runt Iowa med flera valmöten per dag.