Jag gick in på Apoteket vid Götgatan och letade efter ett knäskydd i storlek large.
– Vi har sålt slut, sa apotekaren.
– Kan ni kolla om de har det i Bagarmossen?
– Nej de tillhör en konkurrent. Du kan åka till Gamla Stan, de ingår i vår kedja.
– Men jag ska ju till Bagarmossen, det är åt motsatt håll från Gamla Stan. Förut kunde ni kolla på alla apotek.
– Ja, men vi är numera konkurrensutsatta.
Jag frågade henne om de hade märkt någon skillnad på priser eller utbud sedan de privatiserats.
– Nej ingen märkbar, sa hon med en nöjd ton.
– Så, har jag förstått dig rätt att enda skillnaden av privatiseringen är att ni inte kan ge mig den service som ni kunde innan?
– Ja, om du menar så.
Ja men vad fan! På vilket annat sätt kan man mena det på då?
När man som jag bor utomlands och åker hem en gång om året så blir samhällsförändringar ganska tydliga. Den där gradvisa tillvänjningen försvinner och istället blir det uppenbart hur salamin skivats och bara en korvstump återstår.
Men en bastion har stått stark: Apoteket. En samhällstjänst som faktiskt fungerade.
Då kommer regeringen och gör alla fotbollstränares arvsynd: ändrar ett vinnande lag. Privatiseringar är bra när de leder till lägre priser och bättre utbud. Men det betyder inte att privatiseringar alltid är bra.
Avregleringen av tågtrafiken har varit katastrofal, med kaoset i vintras som fulländat exempel. Bilprovnings-dito kommer att resultera i högre priser för kunderna. Stockholms stad sålde Birka Energi till finska Fortum och resultatet är att stockholmarna får betala mer för fjärrvärme än i städer där det sköts av kommunalt ägda bolag. Inte underligt att den ansvarige politikern, Mats Hulth, numera kallar utförsäljningen för ett ”historiskt misstag”. I ett litet land som Sverige blir privatiseringar lätt bara en jättelik överföring av gemensamma resurser till en handfull semi-monopol. Följden för medborgarna blir sämre service och högre priser. Miljön tar stryk när möjligheter till stordrift och koordinering av samhällsfunktioner försvinner.
Deng Xiaoping ledde Kina ur kulturrevolutionens ideologiska vansinne genom en enkel maxim: ”Det spelar ingen roll om katten är svart eller vit, så länge den fångar råttor”. Deng drog igång Kinas ekonomiska mirakel med insikten att det viktigaste inte är om något följer socialistiska principer, utan om det funkar. Man skulle önska att den svenska regeringen också kunde ta av sig de ideologiska skygglapparna.
För ekonomi är något som sker i verkligheten och inte i Maud Olofssons Lilla röda (eller vad deras ideologiska pamfletter nu kan tänkas heta, Lilla gröna?). Exempelvis när man vill köpa ett knäskydd i rätt storlek och inte kan få ett vettigt svar på grund av en idiotisk reform som ändrade ett vinnande lag.
PS. Allt har inte blivit sämre. Förut fanns inte fiskejournalisten Bill Dances tabbar på Youtube.
