Nederländerna, toleransens och frihetens högborg par excellence, står inför ett para- doxalt åtal mot en man som inte bara är omåttligt populär, men som också alldeles nyligen för- klarats rumsren nog att få komma in politikens finsalonger, och som åberopar yttrandefriheten för att kritisera islam.

– Jag säger bara vad en majoritet i vårt land tänker, men inte vågar säga, säger Geert Wilders själv, partiledare för Frihets- partiet (PVV) och känd för sitt guldfärgade hår som för tankarna till kompositören Mozart, och sin kompromisslösa anti- muslimska retorik.

Största delen av åtalet bygger på filmen ”Fitna” som Wilders gjorde år 2008. Filmen kritiserar islam genom att blanda koran- citat med bilder på terrordåd och avrättningar.

Anklagelserna gäller också över hundra olika uttalanden där Wilders beskriver islam som en fascistisk och våldsförhärligande religion, och jämför Koranen med Hitlers Mein Kampf som inte får säljas i Nederländerna.

Men domstolens uppgift blir svår. Riksåklagaren underkände redan förra året målet med hänvisning till yttrandefriheten. En lokal domstol tog upp fallet igen.

Wilders läger hävdar att han sagt sanningen om islam. Han har försökt kalla en rad vittnen som ska stödja hans uttalanden, som till exempel den muslimske fundamentalisten Mohammed Bouyeri, som år 2004 mördade den islamkritiske filmmakaren Theo Van Gogh på öppen gata.

Bouyeri är vad man i dagligtal rätt och slätt skulle kalla ”en religiös galning”. Han avfärdar demokrati som anti-islamisk och har år efter år upprepat från fängelset att han gjorde vad alla muslimer i Nederländerna borde göra: ta till vapen mot islams fiender. Wilders menar därför att Bouyeri är ”ett levande bevis” på att religionen skapar våldsamma människor.

–Uttalandena jag har gjort, jämförelserna jag har gjort – är de sanna? För om något är sant, hur kan det då vara olagligt? frågade Wilders domstolen när åtalet lästes upp för honom i januari.

Domstolen beslutade till slut att inte låta Bouyeri vittna, med argumentet att han knappast kan anses vara expert på islam. Men Wilders har kallat islamkännare, religionsvetare och andra intellektuella till salen.

Den nederländska allmänheten är delad mellan dem som vill att Wilders ska besegras på det politiska slagfältet och inte inför skranket, och de som håller med honom eller åtminstone tycker att han har rätt att säga vad han vill. Demonstrationer förväntas utanför domstolsbyggnaden i Amsterdam under den knappa månad som rättegången varar. Domen faller den 2 november.

Då kan ett helt nytt Wildersrelaterat problem segla upp för de styrande i Haag: kan man sam- arbeta med en dömd rasist? Så sent som i förra veckan annonserades att Wilders PVV blir den kommande högerregeringens stödparti, efter fyra månader av utmattande förhandlingar, där alla andra möjligheter uteslutits.

Wilder får ingen ministerpost, men har givit löfte om att stödja de två partier, kristdemokraterna och liberalerna, som bildar regering.

Geert Wilders är långt ifrån populär i de styrande politiska kretsarna hemma och i resten av Europa. Ändå tror man att övriga EU-ledare kommer att dra sig för att kritisera koalitionen alltför skarpt.

De har lärt sig av fallet Österrike. 2000 vann Jörg Haiders höger-populistiska och främlingsfientliga Frihetsparti (FPÖ) tillräckligt många röster för att få några ministerposter. De då 14 andra EU-länderna fryste genast alla bilaterala relationer med Wien och satte alpnationen i en ”diplomatisk frysbox”. Det resulterade i sin tur i att Haider blev ännu mer populär hemma i Österrike.

Men situationen som skulle uppstå om Wilders fälls är trots allt en smula knivigare: kan man samarbeta med en man som faktiskt är dömd för hets mot folkgrupp eller rasism?

Men nederländska medier är än så länge tysta om med dessa frågor: nya mätningar visar att väldigt få i landet tror att Wilders blir dömd och i Bryssel var den enda reaktionen på den nya koalitionen med Wilders i släptåg, att det var olyckligt att den redan annonserat att den vill skära ned Nederländernas bidrag till EU:s kassor.

Teresa Küchler är SvD:s medarbetare i Bryssel. teresa.kuchler@svd.se