Den 11 februari lämnade Hosni Mubarak sin post som Egyptens president. Veckor av protester med epicentrum vid Tahrirtorget i Kairo tvingade bort diktatorn efter tre årtionden vid makten.

Men i väntan på valen tog militären över landet. Många menar nu att förändringen går för långsamt, att övergreppen har fortsatt och att det nuvarande styret bara är samma regim i ny kostym.

Flera av det gamla styrets metoder har anammats även av militärrådet, under ledning av Mubaraks tidigare försvarsminister Tantawi.

Situationen infekterades ytterligare i måndags när militären slog till mot demonstranter som åter samlats i centrala Kairo.

– Jag tror inte att militären är så vänligt inställda till revolutionen som vi först trodde. Strukturerna finns kvar och nu slår armén tillbaka för att skydda sig, säger den egyptiske sociologen Mona Abaza till SvD.

Rättegången mot Mubarak, åtalad för korruption och för anstiftan till dödsskjutningar som krävde 840 människoliv, har blivit symbol för en revolution som många fruktar stannat av.

Mona Abaza, som tidigare var verksam vid Lunds universitet, anser att det finns krafter inom militärstyret som fortfarande stöder Mubarak. Frågan är om de kan använda hans sviktande hälsa för att undvika rättegång och slippa offentlig granskning.

– Armén är en del av det gamla etablissemanget, vi måste vara tydliga med det. Därför går förändringen långsamt och vi är inne i en mycket känslig fas. Medborgarna vill se Mubarak ställas inför rätta men frågan är om militären vågar genomföra.

Enligt försvarsadvokaten är Mubarak för bräcklig för att sitta i den bur som används för åtalade i en egyptisk domstol. Han uppges vara cancersjuk och svag, härjad av hungerstrejk och hjärtattack.

Rätten har dock beslutat att expresidenten är stark nog att ställas inför rätta och domaren är fast besluten att inleda förhandlingarna som ska hållas på en polisskola i jättestaden Kairos utkanter.

– Självklart måste Mubarak åtalas men för min egen del kvittar det om han döms. Det viktiga är symboliken, att folket får se honom bakom galler och känna att 800 människor inte dog förgäves, säger Abaza.

Förutom Mubarak själv står också hans två söner Gamal och Alaa åtalade. Det gör också den tidigare inrikesministern Habib al-Adly.

Men även om rättegången genomförs menar Mona Abaza att den bara är första steget på en lång väg mot demokrati som lätt kan spåra ur om krafter inom den gamla regimen håller sig kvar vid makten.

– Allt gick så fort när presidenten försvann. Men systemet fanns kvar och Egyptens problem har inte lösts. Ingen rätvisa har skipats, att bara flytta runt ministrar till andra poster är ingen revolution.

Om rättegången genomförs och både parlaments- och presidentval kan hållas tror hon dock att det finns hopp för landet.

– Revolutionen är en process. Även om många ur den gamla regimen fortfarande sitter vid makten så ställer folket fler och fler krav. Även om militären inte går med på allt så måste de lyssna.

Enligt Mona Abaza är det yttrandefriheten som är nyckeln.

– Människor vågar kritisera miltären nu. Även om reportrar och demonstranter grips så fortsätter kritiken. Folk är inte rädda längre.