Rasel Miah kom till Grekland i en gummibåt

Det är söndag och han har just avslutat kursen i grekiska som varje vecka hålls av en fackförening i turistområdet Plaka.

Rasel kom för fyra månader sedan. I likhet med många andra migranter anlände han till Greklands övärld i gummibåt. Överfarten från Turkiet skedde i mörker och tog fem timmar. Båten kördes av en av migranterna som snabbutbildats till styrman av människosmugglarna, som på det viset minimerat risken för sig själva. 70 personer satt hopträngda i den lilla farkosten, farligt nära vattenytan.

– Jag var livrädd.

Tillvaron i Grekland är inte alls som Rasel Miah hade hoppats. Möjligheterna till försörjning är nästan obefintliga och konkurrensen om jobben stenhård. Det är också svårt att få de dokument som behövs för att få ett arbete. Ändå är Rasel priviligerad. Han är välutbildad, har en masterexamen i matematik, och det gick ingen nöd på honom i Bangladesh. I flera år jobbade han för Singapore Airlines och i perioder utomlands. Anställningen har gjort det möjligt att lägga undan pengar för att betala smugglarna. Han har också kunnat betala en advokat och vistas nu legalt i Grekland med flyktingstatus och temporärt arbetstillstånd.

– Det är nästan omöjligt att få juridisk hjälp. Jag hade tur som kunde betala åtta hundra euro.

Målet i Europa är att jobba. En euro är värld fem gånger så mycket hemma och en lön på tusen euro är en förmögenhet i hemlandet. Rasel planerar att stanna i fem år och sedan återvända som en rik man.

– Migration är ett logiskt spel. Alla strävar efter ett bättre liv. Världen fungerar så. Men situationen här i Grekland är svår. Folk lider, säger Rasel, samtidigt som en grupp afrikaner rusar förbi med vita bylten på ryggen. En vanlig syn. Att sälja saker på gatan är förbjudet och polisen gör ständigt räder. De som grips riskerar arrest i flera månader. Sådan är situationen för många av Rasels landsmän. De betalar smugglarna mellan åtta och elva tusen euro och är skuldsatta upp över öronen. Ofta kommer de från sämre ställda familjer som pantsatt hus och ägodelar för att äldste sonen ska kunna bege sig till EU, och i förlängningen återgällda skulden. Men när de når Grekland visar det sig att det är nästan omöjligt att försörja sig.