När grekerna i dag åter går till urnorna, för andra gången på bara sex veckor, kan precis vad som helst hända. En femtedel av väljarna har ingen aning vem de ska rösta på. Det surrar av rykten om en europeisk katastrofplan för att stoppa kapitalrörelser och stänga gränserna till Grekland. Andra räknar med fortsatt agoni, politiskt schackmatt och nyval i höst.

Klart står att en dunderseger i kväll för den radikala vänsterfronten Syriza, som lovat att riva upp sparpaketen, skulle få marknaderna att paniksälja allt som har med Europa och banker att göra. Uteslutas kan inte heller köer framför bankkontor och bankomater när nervösa småsparare tömmer sina konton på det lilla som är kvar efter fyra år av djup recession.

Syriza-ledaren Alexis Tsipras spelar ett högt spel. Blir Syriza största parti får det 50 bonusmandat – 150 mandat räcker för en majoritet i parlamentet – och får då i uppdrag att bilda regering. I så fall en koalition av motståndare till det som Tsipras beskriver som de ”brutala spardiktaten som skapat en humanitär kris i Grekland”.

Frågan är, tror han verkligen på vad han säger? Att EU inte har råd att släppa Grekland som en het potatis och att Merkel & Co kommer att hålla Grekland under armarna vad som än händer för att förhindra en dominoeffekt som välter bricka efter bricka i Eurozonen.

Möjligen kan han försöka omförhandla detaljer i avtalen med EU, Europeiska Centralbanken och Internationella valutafonden. Men kasserar han hela uppgörelsen – då är det kört, då kommer ingen att lyfta ett finger för att hjälpa Grekland. Tålamodet med grekerna är redan nu på upphällning.

Men kanske är det som i det tyska ordspråket ”Nichts wird so heiss gegessen wie gekocht”, man äter inte lika hett som man tillagar maten. Svårigheten består i att först sy ihop en koalition av åtstramningsfiender och sedan bit för bit backa från vallöftena. Nyval i höst kan alltså knappast uteslutas.

Partierna som backar upp sparpolitiken drabbades i valet den 6 maj av ett förintande bakslag. Socialistpartiet Pasok och högerpartiet Nea Dimokratia har trots detta chanser att vinna i dag, inte minst som 8 av 10 greker vill ha kvar euron och är livrädda för att drachmen ska återinföras.

Opinionsmätningar är inte tillåtna 10 dagar före valet. Men de senaste pejlingarna pekar på att Nea Dimokratia ligger jämt upp med Syriza, även de flesta i dag utgår ifrån att vänsteralliansen sedan dess har dragit ifrån och kanske kan få hela 30 procent av rösterna.

Skulle högerpartiet trots detta bli största parti kan Antonis Samaras försöka bilda en regering tillsammans med Pasok och Demokratiska vänstern eller möjligen avhoppare från högerpartiet Oberoende Greker.

Marknaderna skulle i så fall reagera med ett kursrally. I stället för skräckscenariot ”Grexit”, en grekisk reträtt från Eurozonen, skulle det bli ”fortsatt tricksa sig igenom” med nya utbetalningar från stödpaketen, löften om reformer och förhandlingar om uppmjukade villkor. Ända tills partierna på nytt råkar i luven på varandra och den bräckliga enigheten spricker – senast då ställs valurnorna fram igen.

LÄS OCKSÅ: ”Nu kommer vi att slå tyskarna”

LÄS OCKSÅ: Ett ödesval där vad som helst kan hända