De största folkrörelserna världen över är religiösa. De sekulära ledarnas försök att få till stånd fred i Mellanöstern har misslyckats gång på gång.

Det är två grundteser som den israeliske rabbinen och förre ministern Michael Melchior driver, både som opinionsbildare och som nyckelperson i ett dialoginstitut, Mosaica Center. Han har under åren byggt upp ett brett kontaktnät med religiösa palestinska ledare. Han vill inte nämna några namn för det kan skada dialogen. Men det står snart klart att det bland hans samtalspartner finns imamer som har de politiska Hamas-ledarnas öra, underförstått även personer som vägrat acceptera Israels rätt att existera.

Michael Melchior går på tvärs med den israeliska regeringen och de flesta israeliska politiker. Han ser det palestinska försoningsavtalet mellan Hamas och Fatah som något som kan gynna Israel i det långa loppet.

– Det är kanske svårare att nå fred den vägen, men om vi lyckas kommer en sådan fred att vara mycket mer hållbar, säger rabbinen till SvD under ett Stockholmsbesök.

Det är omöjligt att nagla fast denne vältalige rabbin och fembarnsfar på en plats på kartan. Han är född och uppvuxen i Danmark. Han har som invandrare i Israel haft ministerposter och suttit i knesset för vänsterreligiösa Meitarim. Han har också varit chefsrabbin i Oslo. Där verkar nu en av hans söner i synagogan.

Den ortodoxe rabbinen har kontakt med imamer såväl i Israel som på ockuperat område, Västbanken och Gaza. Om bara tänkarna i Muslimska brödraskapet i Egypten vore redo, skulle Melchior vara öppen för dialog med dem.

– Det egyptiska folket gjorde ett frihetsuppror och vi måste se det som en möjlighet, säger han.

Inbitna sekulära israeler från nöjesstaden Tel Aviv brukar rysa när de kommer till Jerusalem. Religiositeten präglar varje del av staden. De ser med oro på att Israels sekulära judar på sikt ska bli en liten minoritet inom den judiska stat där de ortodoxa har mycket större barnkullar.

Men där somliga ser ett problem ser andra en möjlighet. Det går också att dra paralleller mellan fromma judars och muslimers syn på religiösa värden.

Michael Melchior har inga svårigheter att se saken på så sätt. Som chefsrabbin i Oslo byggde han upp ett kontaktnät med islamiska ledare. När regeringen försökte ”integrera muslimska invandrarbarn genom att försöka göra dem mer kristna, insåg de att vi hade en gemensam fiende”, konstaterar han.

Han betonar samtidigt att en ideologisk och moralisk kamp måste föras mot de judiska extremister som stämplade Yitzhak Rabin som en förrädare och som legitimerade Baruch Goldsteins massaker på bedjande muslimer i Hebron 1994.

– Mordet på Rabin var religiöst motiverat. Redan när han fick Nobels fredspris 1993, och när det kom amerikanska judar till Oslo för att demonstrera mot Rabin, kände jag att något förfärligt var på gång.

Islams andliga ledare måste å sin sida föra kampen mot dem som förhärligar våldet. Så sker enligt Melchior också i skuggan av mediebevakningen. När en judisk bosättarfamilj, föräldrarna och tre barn, i mars mördades på Västbanken gick en islamisk ledare i Nablus ut och fördömde ”dessa bestialiska mord som inte har något att göra med islam”.

Melchior betonar att den israeliska allmänheten ofta är mer villig att pröva nya vägar än politikerna. Det gäller även synen på en dialog med Hamas.

Han avslöjar för SvD att han var kritisk till Israels utomrättsliga avrättning av Hamas andlige ledare Ahmad Yassin 2004. Sheikh Yassin hade innan dess inte bara legitimerat Hamas självmordsbombningar, han hade också fört en dialog med en fritänkande rabbin på Västbanken, Menachem Froman.

–Jag kan inte se att det har gjort någon nytta i kampen mot terrorn, säger Melchior som inte tycker att det går att dra en rak linje mellan Hamas och al-Qaida.