Putins kronprins tar över befälet

En man som gått segrande ur de senaste årens tuffa, brutala maktkamp i Kreml kan inte bara vara en teddybjörn med stora bruna ögon.

Men visst kan det bli svårt för Medvedev att ta ton till sin blivande premiärminister. Putin är som en mentor till Medvedev, relationen beskrivs till och med som far till son av en del.

Vänskapen går långt tillbaka. Både Medvedev och Putin var en gång elever till Anatolij Sobtjak på universitetets juristlinje i S:t Petersburg, om än med långt mellanrum.

När den liberala Sobtjak blev borgmästare 1991 fick Putin ansvar för stadens internationella kontakter och Medvedev blev juridisk rådgivare till Putin.

Deras vägar skiljdes 1996 när Sobtjak överraskande misslycka


Dmitrij Medvedev har en hel del gemensamt med nuvarande president Vladimir Putin, men det gäller inte deras image. Medan Putin gärna framstår som en kraftkarl ser Medvedev ofta ut som en försynt kortväxt universitetslektor.

–Medvedev har så svag personlighet att han skulle bli våldtagen på sitt eget bord av lobbyisterna redan andra dagen av sitt presidentskap. Han saknar makthunger och förmåga att leda folk, sade regeringens ekonomiska rådgivare Michail Deljagin i en intervju dagstidningen Moscow Times i höstas.

Då visste inte Deljagin att Dmitrij Medvedev skulle vara Putins val till efterträdare, idag skulle han knappast våga upprepa de orden.

Den 42-årige Medvedev har de senaste månaderna jobbat hårt för att förändra sin image. Han uttrycker sig mer konkret och distinkt, försöker ge ett mer bestämt intryck.

Det är lätt att ha förutfattade meningar om hur Medvedev ska agera som president: Med Putin som premiärminister blir den nye presidenten bara ett skyltfönster utåt, en snygg fasad medan Putin och hans kamrater från säkerhetstjänsten FSB är de som i praktiken styr.

Men det är viktigt att komma ihåg att det är presidenten som har absolut makt. Därför ska vi akta oss för att dra alltför snabba slutsatser om vilken roll Medvedev kommer att spela och det är farligt att underskatta honom. des med att bli omvald till borgmästare. Putin sökte lyckan i Moskva medan Medvedev återgick till att undervisa i grekisk rättslära samtidigt som han började en affärsverksamhet vid sidan om.

När Putin blev premiärminister i september 1999 dröjde det bara tre månader innan också Medvedev var i Moskva. Först som vice stabschef i regeringskansliet och när Putin blev president följde Medvedev med som vice stabschef i presidentadministrationen.

I Kreml lierade sig Medvedev med många andra som också hade S:t Petersburg och juristutbildning som bakgrund.

Tre år senare blev Medvedev befordrad till stabschef och nu framstod han som ledare för den juristklan som konkurrerade om makten med den betydligt mer hårdföra ”silovikiklanen”, det vill säga män med sin bakgrund i säkerhetstjänsten KGB.

Ett tecken på att Putin uppskattade Medvedev kom redan 2000 när Medvedev blev styrelseordförande för Rysslands största företag, gasjätten Gazprom. Ändå blev de flesta förvånade när han i slutet av 2005 utnämndes till förste vice premiärminister. På sin födelsedagfest det året lär Putin lite lättsamt ha sagt att Medvedev skulle bli landets näste president, få tog det på allvar.

De senaste åren har dock spekulationerna om vem som ska efterträda Putin handlat om just Medvedev och Sergej Ivanov, en före detta försvarsminister som i mycket påminner om Putin med sin bakgrund i KGB och tuffa framtoning.

De statligt styrda tv-kanalernas nyhetssändningar är en värdemätare på hur de politiska vindarna blåser i Kreml. Under hela 2007 ägnades både Medvedev och Ivanov stor uppmärksamhet och det var svårt att avgöra vem som satt i förarsätet. Ska vi döma av kroppsspråket under olika tv-sändningar ansåg den självsäkre Sergej Ivanov valet vara självklart.

Många av mina ryska vänner har också alltid tvivlat på Medvedevs chanser att bli president. De anser att han är alltför verserad, kultiverad och lågmäld för att styra världens till ytan största land med en så stark och korrumperad säkerhetstjänst.

Men i kväll blir det officiellt. Om Dmitrij Medvedev får 62 procent eller 71 procent har mindre betydelse. Konkurrenterna är chanslösa och därmed går Ryssland en intressant framtid till mötes. Det dubbla ledarskapet Medvedev/Putin innehåller nämligen flera komplikationer.

Och visst är det spännande med en rysk president som offentligt aldrig höjt rösten till en medarbetare och som har Deep Purple som sitt favoritband.

Det kan stunda nya tider i Kreml om Dmitrij Medvedev får bestämma takt och musik.

Jan Blomgren

08-13 52 60

jan.blomgren@svd.se

Fler artiklar