Jubel mötte Rysslands president Dmitrij Medvedev när han, efter månader av spekulation, gav besked till Enade Rysslands kongress om vem som blir det avgjort dominerade partiets presidentkandidat i valet 2012.

- Jag tror att det vore rätt av kongressen att stödja partiets ordförande Vladimir Putins kandidatur till posten som landets president, förkunnade Medvedev.

Putin, som 2008 bytte presidentämbetet mot premiärministerposten då han enligt lag inte kunde tjäna en tredje mandatperiod i följd, var snabb att acceptera Medvedevs erbjudande.

Som möjligt tröstpris till Rysslands första president att, sedan Sovjet föll, bara tjäna en mandatperiod sade Putin att Medvedev bör bli premiärminister. Därmed byter de två parhästarna formellt plats, även om få har tvivlat på att makten i praktiken hela tiden har legat hos Putin.

Mottagandet från den marginaliserade liberala oppositionen var minst sagt frostigt.”Det här är ett katastrofalt scenario för Ryssland”, konstaterade oppositionsledaren Boris Nemtsov enligt nyhetsbyrån AFP.

Men arrangemanget förvånade nog ingen enligt Stig Fredrikson, journalist, utrikeskommentator och mångårig Rysslandskännare vid SVT:s Aktuellt.

Ett annat utfall än Putin som president hade i princip bara varit möjligt om Putin själv nöjt sig med sin tid vid makten och valt att kliva ned.

- Sista ordet är hos Putin, hade han velat lägga av hade det kunnat bli en annan utveckling, men nu ville han uppenbarligen fortsätta - kanske i tolv år till - och då blir det så, säger Fredrikson till TT.

Putin sade att han och Medvedev ”länge sedan” enades om framtida roller i Ryssland. Spekulationer om en rivalitet dem emellan har med jämna mellanrum blossat upp när deras uttalanden gått i sär, men tvister har också beskrivits som ett spel för gallerier där Putins hårdare linje riktat sig mot den inhemska politiken medan Medvedevs något mer liberala framtoning riktat sig till omvärlden.

Att det skulle finnas någon verklig substans i den påstådda rivalitet tror inte Fredrikson. Han beskriver Medvedev som ”obrottsligt lojal” till Putin, som han har att tacka för hela sin framgång. Som politiker står de för samma saker, säger Fredrikson.

- Egentligen representerar de samma maktintressen och samma elits intressen om att hålla kvar vid makten och privilegierna.