Nyhetsrubrikerna från Ryssland den här sommaren är ingen munter läsning för demokratianhängare. Den senaste veckan slogs två nya spikar in i demokratins kista i Ryssland. Rättegången mot punkgruppen Pussy Riot som inför presidentvalet i mars sjöng en regimkritisk sång i Frälsarkatedralen känns lika absurd som anklagelserna mot landets ledande Putinkritiker Alexej Navalnij, som i rollen som rådgivare till en guvernör påstås ha stulit timmer från ett statligt företag.

Men det är inte de enda händelserna som får liberala ryssar att känna att den före detta KGB-officeren vill vrida klockan tillbaka till den totalitära sovjettiden.

•Bötesstraffen för de som demonstrerar utan tillstånd har gått upp från omkring 400 till 60000 kronor.

•En ny lag mot organisationer som arbetar för mänskliga rättigheter har antagits. Alla som tar emot bidrag från utlandet måste numera registrera sig som ”utländska agenter”, vilka för många ryssar kommer att liknas vid spioner.

•Nya begränsningar av internet har antagits av duman.

•Oppositionsledare sätts i häkte och får sina lägenheter genomsökta.

•En lag om ärekränkning som tidigare president Dmitrij Medvedev tog bort för ett knappt år sedan har kommit tillbaka med skärpa. Nu kan straffet bli över 100000 kronor i böter eller fem års fängelse.

Det är ingen tvekan om att den snart 60-årige Putins nya mandatperiod blir något helt annat än de första två (2000 till 2008). Då red han på en stor framgångsvåg tack vare att majoriteten av ryssarna fick höjd levnadsstandard. Visserligen var den skapad av ökade priser på råvaror, men det var president Putin som personligen skördade de politiska frukterna.

Mer mat på bordet och ekonomiska möjligheter att resa utomlands fick de flesta ryssar att ha överseende med att demokratin blev tilltufsad och att korruptionen ökade lavinartat. Men nu har glorian kring Putin hamnat rejält på sned.

Vanliga ryssar reagerade negativt när Putin den 24 september i fjol talade om att han ville tillbaka som president och att Medvedev skulle bli premiärminister. De två makthavarna skulle bara byta plats och på Putin lät det som att saken var klar utan något val.

Missnöjet övergick till stora demonstrationer när det avslöjades att Putins maktparti Enade Ryssland fuskat sig till en klar seger i parlamentsvalet i december 2011 och efter det har vi framför allt i Moskva sett många stora demonstrationer.

Vladimir Putin tycks nu mycket målmedvetet begränsa oppositionens möjligheter att demonstrera och trycker ned alla som på något sätt skulle kunna leda det växande missnöjet.

I en radiointervju förklarade nyligen den välkände statsvetaren Stanislav Belkovskij sin syn på Putins rädsla:

–Putin trodde aldrig att den orangea revolutionen i Ukraina 2004 skulle kunna ske. Och den arabiska våren fick honom perplex, att ledare som Hosni Mubarak och överste Gaddafi kunde försvinna från makten var ju egentligen otänkbart. Och även om något liknande verkar otänkbart i Ryssland kan Putin inte längre utesluta detta. Därför vill han ta bort alla personer som smöjligen skulle kunna organisera stora demonstrationer, sade Stanislav Belkovskij.

Även om Putin som premiärminister styrde mycket av rysk politik när Medvedev var president kan vi se stora skillnader.

Där den 13 år yngre Medvedev såg möjligheter ser Putin fiender. Inför Putins högtidliga tillträde den 7 maj fanns det analytiker som trodde att han skulle visa upp en ny sida och inse nödvändigheten av att skapa en dialog med den växande oppositionen och inse behovet av att modernisera Ryssland. Men allt pekar på att Putin inte har den flexibilitet som krävs för att förändra sitt ledarskap. Han är uppfostrad i och av säkerhetstjänsten KGB och den typ av ledare tycks han förbli.

I dagens Ryssland råder dock ett helt annat politiskt klimat jämfört med när Putin tillträdde som president första gången 2000. I dag bugar sig inte längre ryssen i respekt för Putin. I Moskva och i S:t Petersburg har han inte ens stöd av 40 procent av befolkningen.

För tillfället räddas han av att oppositionen inte har någon stark karismatisk ledare som förmår ena alla Putins motståndare.