– Internet var en gåva från gud till kineserna. Vi har inte några andra plattformar för att uttrycka våra åsikter, säger yttrandefrihetsadvokaten Pu Zhiqiang.
När Nobelkommittén i oktober annonserade Liu Xiaobo som fredspristagare kallades Pu Zhigiang, liksom många andra dissidenter, in på polisförhör. Pu är en ledande advokat i yttrandefrihetsmål i Peking och vän med Liu Xiaobo.
Polisen beordrade honom att inte ge några intervjuer. På sitt karakteristiskt envisa kaxiga vis svarade Pu med att bjuda in partiorganet Folkets Dagblad, statliga nyhetsbyrån Xinhua och Folkets Dagblads tabloidtidning Global Times till presskonferens. Polisen förde då bort honom till ett hotell i Peking där han hölls i tre dagar. Men istället för att låta sig tystas twittrade Pu Zhiqiang ut referat av förhören, som sedan blev en artikel i nättidningen China Digital Times.
Pu har de senaste åren fått vänja sig vid att bli godtyckligt frihetsberövad. Under politiskt känsliga tidpunkter, som Nationella Folkkongressens årliga möte eller Barack Obamas statsbesök, sätts han under övervakning eller blir inlåst.
–Jag har fått order att inte ge några intervjuer. Men vi talas ju vid på telefon så det räknas inte, säger Pu till SvD, på ett sätt som får en att ana hur han kunnat bli framgångsrik advokat.
Han pratar i korta kärnfulla meningar, med en grovhuggen röst som påminner mer om en lastbilschaufför än en jurist.
Pu använder twitter och tre kinesiska mikrobloggar. På twitter skriver han vad han vill. Men på de kinesiska mikrobloggarna utövar han självcensur, för att kunna få fortsätta. Han har redan tidigare fått tio bloggar stängda av censuren. Man måste använda vpn- och proxyverktyg för att komma åt facebook och twitter från Kina. Den överväldigande majoriteten kineser nöjer sig med kinesiska varianter.
–I min ålder är det inte så lätt att förstå det där med twitter. Och jag har glömt lösenordet till min kaixin-sida (motsvarighet till facebook). Men jag använder alla kanaler för att säga vad jag tycker, säger Pu, som är 45 år.
Pu föddes i en fattig bondfamilj i Hebeiprovinsen. Han lyckades trots det ta sig in på universitetet. 1989 blev han en av flera ledare för demonstrationerna på Himmelska fridens torg. Det var också där han träffade fredspristagaren Liu Xiaobo första gången.
Efter att studentrörelsen krossats klarade sig Pu undan med en varning från universitet i slutbetyget. Det gjorde att han inte kan få jobb som statstjänsteman eller forskare. Istället blev han advokat i Kinas då färska privata juristkår.
I Kina undviker majoriteten av juristerna politiskt känsliga fall för att inte riskera att få sina licenser indragna eller själva hamnat i fängelse.
Men Pu engagerade sig i yttrandefrihetsmål. Han tog sig an författare och journalister som blivit stämda för ärekränkning.
Känd blev Pu när han försvarade författarna till en bannlyst bok från 2003 som granskade vanliga övergrepp mot bönder: korruption, tvångsaborter, polistortyr och brutal skatteindrivning. Författarparet Chen Guidi och Wu Chuantao blev stämda av en lokal partisekreterare som hade porträtterats som en tyrann i boken. Pus engagemang drevs även av hans egna minnen från landsbygden. Tjänstemän hade tvingat hans svägerska att genomgå abort i nionde månaden.
Pu lyckades förvandla rättegången till en anklagelseakt mot partisekreteraren. Den förre Washington Post-korrespondenten Philip Pan beskriver i boken Out of Mao’s shadow hur Pu kallade bönder att vittna om hur de misshandlats och torterats av polisen, hur myndigheterna rivit husen och beslagtagit boskapen från de som brutit mot ettbarnspolitiken.
I sitt slutanförande citerade Pu konstitutionen och uppmanade domstolen att leva upp till den: ”Artikel 35 ger medborgarna yttrandefrihet. Artikel 47 skyddar litterär och artistisk frihet. Artikel 41 ger folket rätt att kritisera och ge råd till myndigheterna.” Han vädjade till domstolen att följa sitt samvete och leda samhället mot civilisation och demokrati. Det har fortfarande inte kommit någon dom i målet, vilket måste ses som en seger för Pu.
–Censurens främsta makt är att den får folk att känna sig rädda och begränsa sig. Men om du vill säga något i Kina, ja då kan du säga det utan några större straff. Det är ju inte så att man slängs i fängelse så fort man öppnar munnen, säger Pu.
Men Liu Xiaobo dömdes till 11 års fängelse för manifestet Charta O8.
– Liu Xiaobo hade ju hållit på i många år med sina skriverier innan han dömdes. Att han greps var inte förvånade, säger Pu, som själv skrivit på Charta 08 – ett upprop för demokratiska reformer.
Men tycker inte du också att det bara är en liten minoritet bland kineserna som bryr sig om yttrandefrihet, eller ens vet vem Liu Xiaobo är?
–Folk ska ha rätt att inte bry sig om yttrandefrihet. Men de ska inte straffas om de gör det. Visst, det är många som inte vet om Nobelpriset. Men på lång sikt är det viktigt. Det är ett faktum som inte går att ändra. Fler och fler får reda på varför Liu miste sin frihet.
Alla kineser vet att det är partiet som sätter gränserna för vad som kan sägas. Varför fortsätter du egentligen att ställa till problem?
–Jag mår inte bra om jag inte säger vad jag tycker.
Trots att censuren blivit allt mer avancerad och dissidenter fortsätter åka i fängelse är Pu Zhiqiang förhoppningsfull inför framtiden.
–Partiet kan inte hindra fortsatt utveckling mot frihet och pluralism. Om 20 år kommer Kina vara ett mycket bättre land. Kanske kommer det fortfarande att vara en enpartistat, men partiet kommer att ha ändrats. Förhoppningsvis kan vi slippa uppror, och att partiet slutar använda våldsmetoder för att lösa samhällsproblem.
