Manifestationen utanför Kinas ambassad i Stockholm i går inleddes med en tyst minut. Därefter mässade många av de som samlats böner. Ett hundratal personer, varav många exiltibetaner, deltog i protestmötet.
Foto: Tomas Oneborg
I Haag försökte några av de cirka 400 demonstranterna storma den kinesiska ambassaden. I Zürich tog polisen till tårgas och gummikulor mot några tiotal demonstranter när de kastade sten mot Kinas konsulat. Totalt deltog 700–2 000 personer i manifestationen i Zürich, enligt TT.
I München valde personalen på Kinas konsulat att låsa in sig när demonstranter tände eld på en kinesisk flagga och försökte storma byggnaden. Ett 20-tal personer greps av polisen, uppgav delstaten Bayerns inrikesminister Joachim Herrmann för AFP.
Manifestationen i Stockholm avlöpte helt fredligt. Den hölls i‑skymning och snöblask i går eftermiddag utanför Kinas ambassad vid Gärdet. Ett hundratal personer, tibetaner och svenska sympatisörer, deltog med banderoller och en skog av tibetanska flaggor.
Efter tal, en tyst minut och en sjungen buddhistisk meditation skanderade deltagarna slagord mot dödandet och för frihet. Någon reaktion inifrån det väl avspärrade ambassadområdet förmärktes inte.
– Men det brukar det aldrig göra, säger Tashi Wangyar, tidigare ordförande, nu talesman för Tibetan Community som ordnade demonstrationen tillsammans med Svenska Tibet-kommittén. I‑motsats till de flesta av de 45 exiltibetaner som finns i Sverige vågar Wangyar framträda med namn. Hans bild och namn finns redan i de kinesiska myndigheternas register.
– De pågående oroligheterna började ganska oväntat, tycker Wangyar som besökte släktingar i Indien så sent som i februari.
Liksom andra exiltibetanerna har han inte fått särskilt mycket ny information inifrån landet. Få vågar använda de fasta telefonerna, och mobilnätet är nedsläckt av myndigheterna.
– Några har haft kontakt med släktingar i andra delar av landet än Lhasa-området. De kan bara berätta om vad som har hänt med grannarna och det närmaste området. Men också i de här provinserna är det oroligt och dödsfall rapporteras. Dödsfallen kan säkert överstiga hundra redan nu.
Tashi Wangyar känner vrede över de kinesiska myndigheternas övergrepp och är orolig för en utveckling som till sist kan likna den i Burma:
– Folk offrar sina liv för friheten och världen kan bara sitta och titta på.
Demonstranternas krav är att FN ska få skicka ett analysteam för att få en objektiv bild av vad som händer i området och att Röda korset eller någon annan erkänd hjälporganisation ska få komma in i landet för att ta hand om alla skadade som inte vågar vända sig till den officiella sjukvården. Och dialogen mellan regeringen i Beijing och Dalai lama måste återupptas.
Däremot är det inte något förstahandskrav att OS ska stoppas eller att svenska politiker ska avstå från besök i Kina. Men Tibetan Community förutsätter att politikerna använder sina kontakter med Kina för att påverka Tibets villkor.
– Försvaret av mänskliga rättigheter blir en oerhört komprimerad och konkret sak när det handlar om situationen i Tibet. Men Tibet har varit en av de glömda frågorna i världen, tycker Louise Mattsson, ordförande i‑Svenska Tibetkommittén.
Kommittén har försökt se till att Tibet lyfts på den politiska agendan, bland annat tillsammans med riksdagens Tibetgrupp. I samband med oroligheterna 1989 intresserade sig fler i‑Sverige för konflikten. Louise Mattsson hoppas på ett liknande engagemang nu.
I demonstrationen deltog också en representant för Advokater utan gränser och en liten grupp från Inre Mongoliet, en del av det kinesiska väldet där protester har slagits ner med våld. En politiker och flera ungdomar har nyligen arresterats.
