Protestmarscher och demonstrationer är sällsynta i Libyen där en omfattande säkerhetstjänst skyddar ledaren Muammar Gaddafis regim från verkliga och inbillade meningsmotståndare.

I dag demonstrerade dock ett hundratal människor mot Gaddafi i landets första demonstrationer liknande de som avsatt presidenterna i både Tunisien och Egypten de senaste månaderna.

Protesterna utlöstes när en advokat som kritiserat regeringen greps av polisen. Demonstranterna marscherade till Shajaratorget i staden Benghazi och krävde hans frisläppande.

När polisen slog till mot demonstranterna utbröt tumult och enligt BBC tvingades kravallpoliser använda vattenkanoner, tårgasgranater och gummimantlade kulor för att skingra aktivisterna.

Demonstranterna krävde ett slut på ”landets korrupta ledare” men vågade inte rikta sin kritik mot Muammar Gaddafi själv. I stället vändes ilskan mot hans premiärminister Baghdadi al-Mahmoudi.

Protesterna väntas fortsätta under morgondagen, då en ”Vredens dag” har utlysts i samma anda som demonstrationerna i Egypten och Tunisien.

Frågan är om demonstrationer kan rubba Gaddafi som, efter 41 år vid makten, är den afrikanske ledare som suttit längst vid makten och har ett stenhårt grepp på det politiska livet i Libyen.

Enligt al-Jazira har regimen redan slagit tillbaka med stora arrangerade demonstrationer till stöd för regeringen i Benghazi, huvudstaden Tripoli och på flera andra platser.

Dessa regeringstrogna demonstrationer har dessutom sänts i libysk tv medan de regeringskritiska inte nämnts med ett ord.

Gaddafi tog makten i en fredlig kupp 1969 och har på den internationella arenan gjort sig känd som en färgstark men högst irrationell ledare.

Vid internationella resor bor han ofta i ett stort nomadtält där han tar emot besökare skyddad av ett elitgarde bestående av enbart kvinnliga livvakter. Men han har också anklagats för att stötta terrorism.

Inom landet bygger han sin makt på de fruktade hemliga polisen kombinerat med stora oljeinkomster en väl utvecklad personkult och allianser mellan landets mäktigaste familjer och klaner.

Rösterna som vågar kräva hans avgång kommer därför främst utifrån landet där den libyska diasporan är friare att kritisera honom.

Därför är det osäkert om den senaste tidens protestvåg, som krävt både Tunisiens Zine al-Abidine Ben Alis och Egyptens Hosni Mubaraks avgång, kommer att få samma effekt i Libyen.

Demonstrationerna har dock spridit sig till andra platser i regionen. Den senaste veckan har protester rapporterats i bland annat Jemen, Bahrain och Iran.