Presidentval kan splittra Libanon

Beirut Marathon i söndags blev en folkfest som lockade många glada amatörer på korta distanser medan färre tappra löpare sprang hela sträckan från krigsruinerna i de södra förorterna till stadens återuppbyggda centrum.

Men också mitt i City blev löparna påminda om vad som står på spel om inte Libanons splittrade parlament kan välja ny president senast i morgon kväll. Intill nybyggda 25-våningsskrapor i hitech-arkitektur står skelettet kvar av det som en gång var prickskyttarnas favorittillhåll under inbördeskriget 1975–1990, det genompepprade forna lyxhotellet Holiday Inn.

”Aldrig mer 1975” uppmanade ett rockband de svettiga maraton- löparna när de närmade sig målgång i söndags. Men risken är stor att ”1975” kan upprepas, även om splittringen inte följer exakt samma mönster som för 30 år sedan.

Det körs många glänsande BMW på Beiruts gator och människor är ofta flerspråkiga och världsvana. Ändå lever vi i ett klansamhälle, säger libanesiska bedömare trött. Endast en kristen maronit får bli president och därför slåss nu maroniter om denna post och söker allierade i vart och ett av Libanons arton trossamfund.

–Sekten eller klanen är den enda fungerande institutionen i Libanon. Människor föds, gifter sig och dör inom sin sekt. De kan inte leva utan den. Det har lett till ett förmyndar- och klientsystem. Sådana är spelreglerna. Mina studenter beklagar det, men vill inte ändra på det, säger en pessimistisk Hilal Khashan, professor i statskunskap på anrika American University of Beirut (AUB).

Men libaneser, som inte vet om de vågar skicka sina barn till skolan när armén nu försatts i högsta beredskap, förbannar politiker från alla läger för att de ”bara tänker på sitt eget bästa, inte på Libanons”. Grundproblemet är svårlöst, den konfessionella maktdelningen fast cementerad. Politiker söker sponsorer i utlandet.

–Om inte utlandet skulle blanda sig i skulle libanesiska politiker själva bjuda in dem. Enda presidentvalet utan utländsk inblandning var 1970, för då var omvärlden så upptagen med efterdyningarna av sexdagarskriget, kommenterar statsvetaren Hilal Khashan.

Såväl Israels som Syriens trupper har lämnat Libanon, men Irans inflytande har ökat, samtidigt som USA pressar på från andra hållet. Stärkt av sin hjälte-status i arabvärlden efter förra sommarens krig mot Israel samt av pengastödet från Iran, utmanar det shiafundamentalistiska Hizbollah – i allians med kristna som general Michel Aoun – nu Fouad Sinioras regering.

Framför regeringskvarteren i Beirut har oppositionen sedan ett år tillbaka en tältdemonstration med syfte att fälla Sinioras ministär. Men oppositionen har trots allt inte kallat in hundra- tusentals för att omringa regeringsbyggnaden.

–Hizbollah vill inte ha någon inrikespolitisk kris, men de vet att presidenten kan frysa tillämpningen av FN-resolutioner, förklarar Hilal Khashan det shiitiska Gudspartiets intresse i presidentfrågan.

Att en FN-tribunal ska döma de skyldiga för Haririmordet är Syriens huvudvärk, men Hizbollah har inget emot det, konstaterar professorn.

–Hizbollahs allians med Syrien är taktisk, de behöver Syrien för vapenleveranser från Iran. Hizbollah är nöjda med att tribunalen placeras utomlands, säger professorn på Amerikanska universitetet i Beirut.

Men FN-resolution 1701 är långt viktigare för det shiitiska Gudspartiet. 1701 slår fast att miliserna ska avväpnas – och det tänker inte Hizbollah (som ser sig som motståndsrörelse, inte milis) gå med på. Hizbollah – som håller sina vapen gömda – är Irans politiska spjutspets i arabvärlden.

Vem kan avväpna Hizbollah med tvång?

Israel har minst av allt klarat det. Tvärtom föddes Hizbollah med iransk hjälp och under arton år av israelisk ockupation i södra Libanon.

Unifilstyrkans befäl i södern säger att det inte är deras uppgift.

Henri Helou, en av de 40 anti- syriska parlamentariker som sitter bakom fördragna gardiner på hotell Phoenicia i Beirut av rädsla för nya politiska mord, menar att en avväpning av Hizbollah måste ske genom dialog.

–Men problemet är att Iran vill hålla Libanon i ett permanent krigstillstånd med Israel. Vi kommer att bli det sista landet i arabvärlden som undertecknar ett fredsavtal med Israel, säger Henri Helou med en knappt hörbar suck.

Han tycker att det är ”fullkomligt oacceptabelt att minoriteten i parlamentet bedriver utpressning” på regeringen i presidentfrågan.

Men på AUB ser statsvetar-professorn också USA som en del av problemet i kampen om presidentmakten.

–USA pressar på och motsätter sig att det blir en kompromisskandidat, säger Hilal Khashan.

Bitte Hammargren

bitte.hammargren@svd.se

Fler artiklar | Blogg