Flera konkurrerande skrivningar som gäller USA:s vårdreform har lagts fram i kongressen nu i sommar. Ändå kan Barack Obama fortfarande hysa gott hopp om att enighet kommer att nås om ett samlat lagförslag mot slutet av september. Men tiden är knapp och de senaste dagarna har dominerats av bilder från de så kallade torgmöten som ordnats av kongresspolitiker runt om i landet för att diskutera sjukvården - men där folk råkat i luven på varandra.

Barack Obama gick ju till val på löften om att utvidga skyddet för landets stora andel invånare som står utanför vården och på tisdagseftermiddagen är reformplanerna huvudämne på ett torgmöte han själv ska leda i New Hampshire. Precis som vid makarna Clintons misslyckade försök 1993-94 växer missnöjet bland de betydligt fler som är nöjda med sin försäkring.

Tumregeln säger att den amerikanska sjukvården motsvarar en sjättedel av hela ekonomin och det bidrar naturligtvis till svårigheterna. Felaktiga uppgifter om de komplicerade detaljerna sprids i olika kanaler och överskuggar fakta som att sjukvården slukar mer pengar i USA än i något annat i-land – utan att folk är friskare eller lever längre.

I helgen blev det rubriker kring förra Alaskaguvernören och republikanska vicepresidentkandidaten Sarah Palins uttalanden på Facebook om att hennes föräldrar och hennes lilla son med Downs syndrom skulle drabbas av ”ransonering” av vården när ”Obamas dödspanel” dragit upp riktlinjer. Sent i söndags tog hon dock till orda igen och manade om lugn vid torgmötena.

De bägge demokratiska ledarna i kongressen, senator Harry Reid och talmannen Nancy Pelosi, gick igår till motattack i en debattartikel i USA Today. Kritikerna försöker inte bara ”förvränga” det pågående lagstiftningsarbetet utan även att förhindra en ”städad dialog”, skriver de.

Den stora skillnaden mellan presidenterna Clinton och Obama är att den sistnämnde hittills gett kongressen mer eller mindre fria händer och signalerat kompromissvilja i principfrågor som stör vänsterflygeln i hans parti. I första hand gäller det planerna på ett offentligt försäkringsalternativ som kan godtas till nöds av förespråkarna för ett system med en upphandlare som i Kanada, Storbritannien eller Sverige – men som stöter på kompakt motstånd på flera håll där det framhålls att privata företag inte kan konkurrera med staten.

I en skildring i tidningen Time beskriver den ansedda skribenten Karen Tumulty hur Obama sent omsider börjat ägna mer tid åt vårdreformen och att personligen bearbeta kongressledamöter. I en intervju upprepar Obama att det råder enighet om en lång rad inslag i en reform, som till exempel att försäkringsbolag inte ska kunna stänga ute människor.

– Om vi inte gör detta nu kommer det att svida mer senare, varnade Obama som svar till kritiker som pekar på att redan stora budgetunderskott kommer att späs på.

I en mätning i Time tycker 46 procent att Barack Obama klarar vårdbesluten bra, lika många invänder att han inte gör det.

Enligt en del kartläggningar har motståndarna, däribland näringslivet, redan dubbelt så stora budgetar för sina pr-kampanjer som förespråkarna. Inslag som diskuteras extra mycket är hur besparingar ska kunna åstadkommas, hur enskilda ska kunna behålla den vårdplan de redan har och hur en reform ska kunna finansieras utan skattehöjningar.