– Mubarak försöker lugna folket genom att skicka ut militären och låta dem framstå som våra vänner. Samtidigt säger presidenten att det är han som är överbefälhavare, säger Walid Osmani. Till vardags är Walid Osmani kirurg, men nu för andra kvällen i rad, slöt han upp i protestleden i centrala Kairo.
– Jag tror att presidenten räknar med att det är fem miljoner egypter som protesterar. Samtidigt finns det 75 miljoner fattiga egypter ute på landsbygden som fortsätter att leva i rädsla, sa doktorn.
Som läkare var han bekymrad över vad kollegor berättade:
– Polisen kommer till sjukhusen och för bort sårade. De vet att det är oftast är de som har varit i frontlinjen i sammandrabbningarna, säger kirurgen. Nu försöker demonstranter sätta upp egna sjukstugor. Runt ett åttiotal personer uppgavs ha dödats – innan gårdagens sammandrabbningar.
– En av mina bästa vänner dog på sjukhuset imorse. Han träffades av en kula rakt i halsen, säger Walid Hemaid, 25 år.
Den största strömmen av Kairobor slöt på lördagen upp efter fyraslaget på eftermiddagen. Det var då som det nya utegångsförbudet trädde i kraft. President Hosni Mubarak hade då precis utsett spionchefen Omar Souleimane till vice-president – en post han aldrig tidigare har velat tillsätta.
Det hindrade inte folkmassans från att ändra åsikt.
– Ut med Mubarak, skallade ropen.
I hörnet med Kasr El Eini-gatan och El-Tahrirtorget (Befrielsetorget) diskuterade demonstranter livligt med de militärer som försökte komma fram med sina. Debatten handlade om i vilken mån stridsvagnsförarna var på folkets sida eller inte.
Mellan stridsvagnarna gick 22-åriga Islam. För 57 kronor hade han köpt apelsinjuice som han delade ut till militären:
– Det här är den tredje konvojen som jag förser med juice idag, säger han. Seif Abdel Halez tittade förbryllat på.
– Vad är det egentligen militären vill? På vems sida är de egentligen, undrade Seif Abdel Halez som kommit ända från Alexandria och inte hade några planer på att åka hem innan han sett slutet på revolten.
Stridsvagnarna ville ta sig mot inrikesministeriet där strider under kvällen blossade upp mellan en allt tätare folkmassa och polisstyrkor. Skottlossning hördes under kvällen från flera håll i staden.
Polisstyrkorna hade gjort sig så osynliga som möjligt under hela lördagen. President Mubaraks tevetal natten innan hade inte ändrat någons inställning till statschefen. Presidenten så då att regeringen skulle avsättas under lördagen, men att själv satt kvar.
– Mubarak gav oss en huvudvärkstablett när han sparkade sin regering. Men det är kirurgi som Egypten behöver! Det är presidenten som är vår cancerböld, sa 23-åriga Omnia Youssef igår.
Natten till lördagen hade Omnia Youssef spenderat hos en väninna i centrala Kairo – dels för att hon inte kunde komma hem till sin förstad, men också för hon ville fortsätta protestera under lördagen. Hon ger ett samlat, men viljestarkt intryck i sin svarta hijab och blå tunika. Som många egypter oroade hon sig för att militären skulle reagera i den maktkamp som skakar Egypten i grundvalarna. Nu slöt Omnia Youssef upp med kompisen Axa för andra dagen i rad på El-Tahrirtorget i centrala Kairo.
För studenten Abd-Allah Kandil var militärens närvaro ett gott tecken. Han satte sitt hopp till arméchefen, Sami Anan. Han kom hem i all hast från USA i fredags.
– Jag hoppas att han tar över efter Mubarak. Sami Anan är en man med rena händer som inte har blivit korrumperad. Han skulle kunna ta makten och föra landet till nyval. Sen får vi se, sa Abd-Allah Kandil.
Vid det regerande Nationaldemokratiska partiet, NDP:s högkvarter poserade en man med en polissköld. Skölden låg i den utbrända bråten på gården intill en lika utbränd polisbil. Inne på gården bråkade småpojkar om metalltrådar från de förkolnade bilvraken. En gammal man satt på huk och samlar upp alla skruvar han kan hitta.
I sitt tevetal till nationen natten till lördagen ställde sig president Mubarak som garant för ordning och reda mot kaos och plundring. Det var det främsta skälet till att han tänkte sitta kvar. Därmed inleddes på lördagen en ny maktkamp: demonstranternas sopkvastar mot polisen tågasgevär.
Redan under fredagskvällen hade demonstranter format en mänsklig kedja runt det Egyptiska museet. Avsikten var att skydda landet konstskatter mot förstörelse. Dagen efter tog proteströrelsen över gatsopare och trafikpolisernas arbete på El-Tahrirtorget.
– Det här är vårt land! Vi tar hand om det. Ingen ska få tro att det är vi som förstör, säger Muhamed, en av de unga som på lördagen sopade upp aska och brända rester från nattens våldsamma sammandrabbningar. Några unga flickor i slöja vinkar fram bilarna runt torget.
Överallt organiserade sig kairobor inför nattens nya sammandrabbningar. Ali Elkattan bor med sin fru och tre tonårsbarn precis bakom El-Tahrirtorget. Deras hem har de senaste dagarna blivit en improviserad sjukstuga.
– Varje kväll kommer folk hem till oss för att återhämta sig efter tårgasattackerna. En del är skadade. Vi försöker pyssla om dem så gott de kan. Men det är inte lätt att fylla på med vatten och mat åt alla, a Ali Elkattan. Hans barn hade gått iväg för att klättra upp och låta sig fotograferas på stridsvagnarna.









