För ett år sedan berättade EU-kommissionär Cecilia Malmström för SvD om att hon kämpade med vilken ton och taktik hon skulle ta till i samtal med den nyckfulle och galne Muammar Gaddafi om invandringen från Afrika till Europa via Libyen.

I Gaddafis Libyen fanns inte ens begreppet ”asyl” i lagboken, och respekten för mänskliga rättigheter och flyktingars utsatthet var obefintlig.

Ett år senare är Medelhavskartan omritad, till unisona applåder och hurrarop från EU-länderna, med hopp om vänliga demokratier söder om Medelhavet som kan ge Europa både olja och geopolitiskt lugn. Gästvänligheten gentemot de nya grannarna har det dock varit sämre med.

– USA tar emot fler flyktingar från regionen än vad EU gör, det är pinsamt. Och de här länderna är våra egna grannar, sade Cecilia Malmström på ett pressmöte i höstas.

Sedan den arabiska vårens början har över en miljon människor flytt från Libyen, men bara 10 000–12 000 av dessa har sökt asyl i Europa. Flyktingarna trängs i stället i angränsande, afrikanska länder.

Tunisierna som tagit sig över Medelhavet – de flesta för att söka jobb, inte asyl – uppgår till blygsamma 25 000, trots prat från exempelvis Italien om en massutvandring med ”bibliska proportioner”. En och en halv miljon människor kan invadera Italien, larmade inrikesministern Roberto Maroni i slutet av februari, då de nordafrikanska upproren knappt börjat.

Strax efter utbröt bråk mellan Frankrike och Italien om 5000 fransktalande tunisier som Italien gett visum för vidareresa in i EU. De kommer alla till Frankrike, sade den franske regeringen och stängde sina gränser.

Den alarmistiska inställningen till en så liten skara annalkande migranter är en fingervisning om den otacksamma arbetsportfölj som Cecilia Malmström ansvarar för i Bryssel: migrationsfrågorna.

Innan det nya året är slut ska hon ha fått med sig EU:s regeringar på gemensamma asylregler, är tanken, och helst också regler för arbetskraftsinvandring. Inom tre år ska hela det så kallade Stockholmsprogrammet, EU:s femårsstrategi för bland annat migrations- och gränspolitiken vara genomfört.

Flyktingmottagande och arbetsinvandring spänner över områden som visum, arbetstillstånd, löne- och arbetsvillkor, vilken utbildning invandrare har eller kan få och av vem, om de får röra sig fritt runt i EU, om de kan få a-kassa eller andra stöd och om de får ta med sig familjen. För asylsökande kan det handla om juriststöd och standarden på de uppsamlingscenter de placeras i. Det handlar om polis- och gränsarbete, arbetsmarknadspolitik, socialpolitik, säkerhetspolitik – allt på en gång.

För varje område riskerar EU-kommissionären att stöta sig med alltmer högljudda invandringsfientliga partier och opinioner i EU-länderna. Enskilda regeringar vill ha kvar rätten att begränsa och beskära invandringen som de vill, och i finanskristider vill de visa sina medborgare att de håller utländska arbetare eller flyktingar ute.

Enkla fakta biter inte:

• Att tomat- och apelsinplockning i södra Europa, bärplockning i Sverige och andra säsongsjobb kräver hundratusentals utländska arbetare varje år.

• Att det är arbetsgivarna som betalar oskäliga löner till helt rättslösa invandrare och därmed dumpar löner – inte invandrarna.

• Att invandrarna redan fyller gapande hål i välfärden.

– Vi vet att exempelvis den spanska äldrevården skulle kollapsa om latinamerikanerna som arbetar illegalt som skötare i Spanien plötsligt försvann. Vi har alla fakta, det är inte problemet. Det är den totala bristen på politisk vilja från medlemsländerna, sade Malmström över frukost i Bryssel nyligen, då hon gästades av representanter för tankesmedjan Global utmaning som överlämnade en rapport om EU:s migrationspolitik.

Migrationsforskaren Lisa Pelling, medförfattare till rapporten, menar att det starkaste argumentet för den som vill övertyga om vikten med reglerad och effektiv arbetskraftsinvandring för hela EU, är att jobbsituationen inte är ett nollsummespel.

– När en invandrare får ett jobb så innebär det inte att en europé förlorar sitt. Se på din närmaste vårdcentral, hur många läkare som är invandrare i dag. Tänk vilket ökat behov av invandrade läkare som kommer att finnas om några år när de gamla blivit fler, säger forskaren.

Hon lägger till att det borde ligga i européernas intresse att reglera invandringen.

– Jordbrukare i hela EU kan få miljoner i jordbrukssubventioner från skattebetalarna, samtidigt som de helt oreglerat svartanställer rättslösa arbetare från utanför EU. EU-bidragen borde komma med krav också.

Cecilia Malmström ser ut att snabbt behöva hitta rätt ton och taktik i förhandlingarna med de 27 huvudstäderna, om tidsplanen inte ska spricka.