– Folket har slutligen talat och haft otaliga anledningar att göra det, sade justitieminister Dermot Ahern som var den första i‑regeringen att tala om ett nederlag.

Slutspurten tog en dramatisk vändning i förra veckan när Irish Times presenterade en opinionsundersökning som visade att nejsidan fördubblat sitt stöd och gått om jalägret under de tre veckor som debatten rasat på allvar. Trots det höll förespråkarna av Lissabonavtalet humöret uppe in i det sista.

Många bedömare anser att förespråkarnas förebrående ton skrämt väljarna på flykten. Den teorin bekräftades av personer SvD pratade med på båda sidor i Dublin. Regeringens kärnargument har varit att Irland måste säga ja för att behålla sitt inflytande i Europa och garantera den ekonomiska tillväxten. Irländarna har också uppmanats att lojalt rösta ja som tack för den draghjälp republiken fått av sitt EU-medlemskap.

Dessutom har väljarna gång på gång varnats för konsekvenserna av ett nej och för vilka reaktioner det skulle kunna väcka bland övriga EU-medlemmar om mindre än en procent av unionens 490 miljoner medborgare sätter käppar i hjulet för utvecklingen av Europaprojektet. Samtidigt har jasidan ofta snärjt in sig i diskussioner om teknikaliteter och beslutsmekanismer i stället för att presentera sin vision av ett framtida Europa.

Nejlägret har till skillnad från sina motståndare haft en stark förankring bland gräsrötterna. Snabbt och effektivt har invändningar rests som sedan debatterats i medierna ett par dagar innan man gått vidare till nästa punkt.

De flesta som förespråkat ett nej har inte varit negativt inställda till EU i sig, eller förnekat att Irland haft stor nytta av sitt medlemskap. Huvudargumentet har istället varit fördraget kan omförhandlas till Irlands fördel precis som när Nicefödraget röstades ner första gången.

Irlands neutralitet och minskat inflytande i unionen när antalet kommissionärer minskar har varit några orosmoln. Samtidigt har många sidofrågor haft stort inflytande på debatten. De största jordbruksorganisationerna, som egentligen varit positiva till fördraget, vägrade sluta upp bakom ett ja ända tills Brian Cowen sent omsider lovade att använda Irlands veto om förhandlingarna i WTO skulle missgynna lantbruket. Om den strategin var riktigt eller inte kommer nu med all säkerhet orsaka en hel del självrannsakan.

Precis som på många andra håll i Europa har konsumenterna känt av de stigande priserna på mat och drivmedel. I veckan presenterade också de sämsta arbetslöshetssiffrorna på många år vilket många ansett talat emot regeringens linje.

Många personer på nejsidan berättade att de, precis som alla deras vänner, skulle rösta nej i protest mot regeringen eftersom Irlands nyvunna välstånd inte kommit dem till godo.

För jasidan innebär misslyckandet med att intyga motsatsen en kraftig politisk baksmälla som kommer att hålla i sig länge.