Du var på Utöya för att föreläsa om svensk politik och hamnade därmed mitt i de förskräckliga händelserna där. Hur har du mått de senaste dagarna?

- Jag har tagit ett medvetet beslut att köra hårt och svara på mycket mediefrågor. Det skapar någon slags mening i meningslösheten.

Har du hunnit förstå vad som har hänt?

- Nej, jag har sovit väldigt lite och varit i gång väldigt mycket. Jag känner sorg över att så många unga har dött och samtidigt en del skuldkänslor. Varför står jag här med bara skrapsår? Har jag gjort något som är fegt?

Vad hände dig på Utöya?

- Hela skeendet gick så fort, och samtidigt så fruktansvärt långsamt. Jag trodde först inte att det var någon riktig skottlossning, men senare såg jag två kroppar som låg längre bort på en grusplan. Stora delar av tiden gömde jag mig tillsammans med andra.

Vad tänker du om polisens insats?

- Att polisen dröjde väldigt länge. Polisens agerande måste nog utvärderas.

Hur tycker du att Anders Behring Breivik ska straffas?

- Jag har inga personliga hatkänslor mot honom. Jag tycker att det är viktigt att rättegången får bli någorlunda öppen och att han inte stämplas som en ensam galning. Detta är ett politiskt attentat som måste förstås i en politisk kontext.

Vad tänker du om de politiska ståndpunkterna i manifestet?

- I Norge har Fremskrittspartiet spelat en stor roll för att föra in den här typen av världsbild och hatretorik rakt in i norsk mainstreamdebatt. Vill vi minska risken för den här typen av terrordåd i framtiden måste vi diskutera sammanhangen.

Vad är ditt starkaste intryck från de dagar som gått sedan massakern?

- Vi ska ha barn om några månader. Det första jag tänkte, så fort jag kunde konstatera att jag inte var död, var att jag längtar extra mycket till det.

Från att ha varit ordförande i Ung Vänster bor du nu i Oslo och arbetar på en tankesmedja, men kandiderade till svenska riksdagen i fjol. Vad tycker du om Norge jämfört med Sverige?

- Jag saknar Sverige, samtidigt som jag trivs bra här. Norge har en väldigt mycket bättre regering.