”Järnladyn” Biljana Plavsic är utbildad i biologi, forskare med internationella meriter, professor och politiker med ett förflutet i det serbiska nationalistiska partiet SDS.
På 90-talet blev hon president för bosnienserbiska utbrytarrepubliken Republika Srpska. Hon åtalades 1998 för bland annat folkmord och brott mot mänskliga rättigheter, efter den stenhårda serbnationalistiska linjen hon förde genom sin politik.
Bosniens muslimer är ett ”genetiskt misstag i den serbiska kroppen”. Att rensa ut dem vore att ”låta naturen ha sin gång” - inte en krigsförbrytelse.
Båda meningarna ovan är exempel på uttalanden från Biljana Plavsic – men i december 2002 förklarade sig Plavsic plötsligt skyldig till brott mot mänskligheten.
– Jag har övertygats om och accepterar att flera tusen oskyldiga människor blev offer för organiserade och systematiska aktioner i syfte att avlägsna muslimer och kroater från ett område som serber betraktar som sitt ..., sa hon till rätten i Haag.
Resten av åtalet, sju punkter, lades ner. Expresidenten, nu 79 år gammal, dömdes till 11 års fängelse och begärde att få avtjäna dem i Sverige. Sedan i juni 2003 finns hon därför på kvinnofängelset Hinseberg utanför Örebro.
”Biljana Plavsic har erkänt sig skyldig till brott mot mänskligheten. Därmed visade hon prov på moralisk resning som ingen man bland Balkans krigsförbrytare varit mäktig”, skrev den kroatiska författaren och journalisten Slavenka Drakulic för några år sedan och den inställningen har delats av många andra Balkankännare.
Sedan Plavsic kom till Hinseberg har hon envist vägrat låta sig intervjuas av svenska journalister. Till nu. Tidningen Vi träffade henne i ett samtalsrum och fick veta att det inte var så mycket bevänt med den där ångern trots allt.
– Jag offrade mig själv. Jag har inte gjort något fel, men min advokat rådde mig att erkänna punkten brott mot mänskligheten för att kunna kohandla om de andra åtalspunkterna. Annars hade rättegången pågått i tre, tre och ett halvt år. Det var för lång tid med tanke på hur gammal jag är!
I dag hatar Biljana Plavsic det mesta Sverige har att erbjuda, säger hon till tidningen Vi:s reporter. Kriminalvården, vår syn på jämlikhet och offentlighetsprincipen är några exempel.
– Jag har det värre här på Hinseberg än vad nazisten Albert Speer hade det i Spandaufängelset, han hade åtminstone en egen trädgård, är det första Plavsic säger när tidningen Vi:s reporter Margaretha Nordgren träffar henne på kvinnofängelset.
Två gånger har Biljana Plavsic ansökt om nåd hos den svenska regeringen, men fått avslag. Senaste gången var veckan efter midsommar förra året.
– Det är som att springa ett maratonlopp. Det blir bara värre och värre för varje år. Jag är på gränsen till att inte uthärda att leva mer, säger hon om sitt straff.
Utrikesminister Carl Bildt, tidigare FN-sändebud i Bosnien, var en av dem som vittnade under Plavsics rättegång, till hennes förmån.
– Hon tilläts aldrig delta i de överläggningar, de beslut eller några av de möten som rörde avgörande frågor om krig, fred och makt, sa han då och betonade också att hennes arbete för att möjliggöra Daytonavtalet, vilket låg till grund för bland annat freden, var ”modigt”.
SvD har förgäves sökt Carl Bildt för en kommentar till Biljana Plavsics bedyrande om oskuld. Utrikesministern har också avböjt att kommentera i tidningen Vi.
