Plastsopor i havet ett nytt miljöhot

Publicerad: 22 augusti 2009, 03.00

För första gången har forskare upptäckt att farliga ämnen som bisfenol A kan frigöras från de plastsopor som i stora mängder har slängts i haven. Hur ämnena sprider sig är inte kartlagt, men risken är att de tas upp av fisk och skaldjur och på så vis även människor.

Ett relativt nyupptäckt och världsomspännande miljöproblem är de enorma mängder plastsopor som slängs av människor och till slut hamnar i haven.

Vågorna, solen, saltet och andra krafter bryter successivt ned soporna i mindre och mindre plastfragment, som blandas om i vattenmassorna. En del tas upp av plankton som sen äts av andra djur, andra plastpartiklar dalar så småningom ned till botten där de landar i sedimenten.

Fragmenten finns i stort sett i alla hav. För ett par veckor sedan visade nya studier att det finns mycket mer plastpartiklar i svenska hav än vad man tidigare har trott. Genom att leta med mer finmaskigt filter hittades cirka 10 000 plastfibrer per kubik- meter vatten, jämfört med tidigare studier som bara visade 20 partiklar per kubikmeter.

En viktig fråga är förstås om plastsoporna hotar miljön på något annat sätt än att marina organismer äter dem, trasslar in sig i dem och att de små fragmenten fastnar i gälarna på djuren som dör. Plast som material är inte biologiskt aktivt och det är egentligen ofarligt att äta så länge det är stabilt.

Men nu visar japanska forskare för första gången att plasten också kan sprida farliga ämnen i havet. De kemikalier som bygger upp olika plaster spjälkas av och frigörs från fragmenten.

Både bisfenol A, som är en av världens vanligaste plastkemikalier, och olika styrenmolekyler avges till vattnet. Ämnena kan rubba hormonsystemet hos djur och människor som får dem i sig. De aktuella styrenämnena är också cancerframkallande.

– Studien är i högsta grad intressant. Man har inte trott att plasten bryts ned till molekyler och att det kan ske vid temperaturer som finns i havet, säger Kerstin Magnusson, som forskar om miljögifter i havet vid Sven Lovén center, Göteborgs universitet.

Enligt Katsuhiko Saido och hans kollegor vid Nihonuniversitet i Chiba, Japan, som har gjort undersökningen, går nedbrytningen överraskande snabbt. Polystyren börjar avge styren- kemikalier inom loppet av ett år, i mätbara halter. Det är en av de vanligaste plasterna i havssoporna, och är den lite porösa skumplast som matkartonger och engångsmuggar till kaffe görs av.

Forskarna har utvecklat en metod att efterlikna förhållandena i havet i laboratoriemiljö och dessutom beräkna hur mycket kemikalier som frigörs. Resul- taten presenteras den här vec-kan vid Amerikanska kemisam- fundets konferens i Washington.

Nästa fråga är om läckaget av plastkemikalier är farligt, och några sådana undersökningar har inte gjorts.

Men teoretiskt skulle de kunna spridas i näringskedjan, säger Kerstin Magnusson.

– Plastmolekylerna är väldigt fettlösliga. De sätter sig på ytor – på algceller, på bajs från smådjur, på allt organiskt som finns och som äts av något djur.

Det är redan en cocktail av hormonstörande ämnen i haven, PCB, flamskyddsmedel, difenyleter med flera, konstaterar Kerstin Magnusson. Det här blir ytter- ligare några.

– Det är en viktig upptäckt med tanke på hur otroligt mycket plastsopor som slängts i haven.

Naturvårdsverket planerar att fördjupa studierna om plastfragmenten i svenska vatten, bland annat med analyser av vad partiklarna innehåller.

– Den japanska studien är intressant. Man skulle behöva verifiera om kemikalierna kan överföras i näringskedjan i naturmiljön, men det behövs mer undersökningar, säger Sverker Evans vid Naturvårdsverket.