Det senaste dramat i vattnen utanför Somalias kust blev ett nederlag för piraterna. Men i skuggan av uppmärksamheten kring amerikanerna finns hundratals kidnappade sjömän kvar i piraternas våld. Den största gruppen är filippinier.

Sedan den 10 november ifjol hålls 23 filippinier fångna på tankern MT Stolt Strength som ligger för ankar invid Somalias kust. De har blivit hotade, utsatta för skenavrättningar och får inte tillräckligt med mat och vatten. I förra veckan fick några av sjömännen tala med sina familjer för första gången sedan november.

– Ta hand om mamma, ta hand om era syskon, älska varandra, sade andrekaptenen Ruz de Guzman till sina fyra barn, 15, 10, 9 och 7 år, som om det var sista gången han skulle få prata med dem, berättar hans fru Vilma de Guzman för nyhetsbyrån AP.

Hustrun till en annan av männen, Catherine Boretta, berättar att hennes man träffats av en kula i benet när två pirater som blivit oense sköt mot varandra. Han har inte fått någon hjälp att få bort kulan och hon är rädd att såret nu är infekterat.

– När piraterna förhandlar om gisslan ställer de upp våra män på rad och skjuter som om de skulle avrättas för att sätta press på rederiet, berättar Catherine Boretta.

Under de fem månader som har gått har piraterna sänkt kravet på lösesumma från 5 miljoner dollar till 2,2 miljoner men det finns inga tecken på att rederiet är beredda att betala. Nu hotar kidnapparna med att ta MT Stolt Strength längre ut till havs och använda det som bas för fler attacker mot utländska fartyg.

Av världens cirka 800 000 sjöfarare är hela 40 procent filippinier. Tiotusentals familjer på Filippinerna klarar sin försörjning med hjälp av pengarna som dessa internationella arbetare sänder hem.

Medan besättningsmän från rikare länder köps fria relativt snabbt med hjälp av miljontals dollar i lösesummor, tvingas sjömän från fattigare länder som Filippinerna, Bangladesh eller Indonesien ofta vänta i månader eftersom företaget de jobbar för inte har råd att betala dessa stora summor.

Somalia räknas som en ”misslyckad stat”. Sedan 1991 har ingen regering kunnat styra hela landet. Olika stammar och grupper styr olika områden, och den svaga nuvarande regeringen har bara kontroll över ett litet område i huvudstaden Mogadishu.

Landets premiärminister Omar Abdirashid Ali Sharmarke sade i en AP-intervju igår att regeringen vet vilka flera av piratledarna är, men att de behöver hjälp för att kunna komma åt dem.

– Bästa sättet är att hindra dem från att ta sig ut i farvattnen är att stoppa dem på land med militära medel, säger Sharmarke men samtidigt har hans regering ingen kontroll över Somalias 310 mil långa kuststräcka.

Hittills har andra länder tvekat att stötta hans svaga regering, men kampen mot piraterna skulle kunna förändra läget.

En utländsk militär jakt på piraterna på land är något som en av de främsta internationella analytikerna i frågan, Rashid Abdi på International Crisis Group, varnar för:

– Det är uppenbart att militärer inte skrämmer piraterna. Diskussionen om att gå vidare och jaga dem på land skulle innebära en farlig upptrappning. Ingen vet riktigt vilka piraterna är, inte ens jag som länge följt och analyserat läget i Somalia, säger Rashid Abdi till SvD.

– Piraterna tillhör inga definierade grupper, och går inte att skilja ut i samhället. Risken är överhängande att civila kommer till skada. Dessutom skulle piraterna tvingas liera sig med stridande grupper och därmed bli ytterligare en faktor i kriget.