PHUKET, SvD.se
– Det känns jättebra att återvända till Thailand på semester. Det är som att träffa en gammal vän som varit sjuk, säger en av de svenska turisterna, Gina Svensson.
Hon intervjuades också av ett thailändskt tv-team tillsammans med sin man Basarab Cojocaru och dottern Andrea efter ankomsten till Phuket. De berättade att de valt att åka till Thailand trots att Andrea drabbats av hög feber kort före avresan.
– Andrea var här förra året och vill så gärna mata apor och elefanter igen, säger Gina Svensson.
Anhöriga till fyra svenskar som saknas efter katastrofen fanns också med på planet, färre än vad svenska myndigheter hade trott.

Vanja och Krister Andersson från Örnsköldsvik sitter tillbakalutade i varsin stol på Phukets flygplats efter en lång färd med det första charterplanet efter naturkatastrofen från Sverige till Thailand efter naturkatastrofen.
De är egna företagare och har jobbat så hårt de senaste åren att detta är deras första semester sedan sommaren 1998. För Vanja Andersson är det hennes första utlandsresa, bortsett från två turer till Finland.
– Palmer har jag bara sett på tv förut, berättar hon.

Efter en timme anländer parets reskamrater, Osman och Ingela Filiz, med ett reguljärt plan. De var på Phuket för ett år sedan och ville tillbaka, trots förödelsen.
Men båda paren diskuterade en hel del och undrade om det verkligen går att slappna av och ha kul på ett ställe där så många människor nyss har dött, förlorat sina anhöriga eller blivit hemlösa.
Det som slutligen gjorde att de bestämde sig för att resa var omsorgen om den thailändska befolkningen.
– Om inte turisterna kommer hit blir det som en tsunami till för thailändarna, säger Ingela Filiz i minibussen på väg till hotellet.
Vännerna från Örnsköldsvik har bokat in sig på hotellet Kamala Bay Garden på västra Phuket.

Kamalastranden ödelades av jättevågorna och har ännu inte gjorts i ordning, till skillnad från flera andra stränder på ön. När Ingela Filiz först ser stranden genom bussfönstret känner hon inte igen sig.
– Men Gud, var är alla byggnader? utbrister hon.
Kamala Bay Garden var före katastrofen resebolaget Always största familjehotell i Phuketområdet. På väggen bakom receptionen visar klockor tiden både i Sverige och Thailand. Flera i personalen har lärt sig några fraser på svenska.
Nu är hotellet nästan helt öde, trots att det inte skadades av tsunamin. I bara 17 av hotellets 180 rum finns gäster och först nästa säsong räknar Always med att återuppta sina resor hit.

Paren Andersson och Filiz har fått rum för en spottstyver och känner att de har fattat rätt beslut när de valt att njuta i två veckor av den thailändska solen.
Precis som de hade planerat även innan katastrofen, har paren lämnat sina barn hemma. Barnen oroar sig nu för sina föräldrar och även andra släktingar är nervösa. Men Osman Filiz mamma, som bor i Turkiet, har ännu ingen aning om vart sonen har åkt på semester.
– Jag har sagt till min släkt i Turkiet att vi ska till Singapore, berättar Osman Filiz.

Före semesterns första dopp i hotellpoolen beger sig paren ner till stranden. Här har tsunamin svept bort hela restauranger, affärer och internetkaféer. Ett hundratal meter upp från strandkanten är även betongbyggnaderna fullkomligt sönderslitna. På några hus är byggnadsarbetare i full gång med reparationerna.
– Det här känns obehagligt att se. Här låg rader av affärer och små restauranger förra året, säger Ingela Filiz och pekar mot ett numera helt ödelagt strandparti.

Utanför ett halvt raserat hus vid stranden träffar vännerna restaurangägaren Siam Mattitanont. Ingela Filiz minns den glädje han visade för ett år sedan över sin fullsatta restaurang.
Hans entusiasm är nu ersatt av en dyster blick. Siam Mattitanont är orolig för sin försörjning, nästan inga turister är här och det blir dyrt att bygga upp restaurangen på nytt.

Myndigheternas nya regler tvingar honom även att flytta restaurangen tio meter längre bort från stranden. Han har fått motsvarande 4 000 kronor av regeringen i bidrag till återuppbyggnaden, men räknar med att nybygget kommer att kosta cirka 175 000 kronor.
– Pengarna från regeringen räcker inte. På något sätt måste vi klara detta själva, säger Siam Mattitanont.