Natten till måndagen skulle de första av flera omröstningar om vårdpaketet gå av stapeln i kongressen. Påtryckningar och kohandlande pågick in i det sista, med bland annat försök att tillfredsställa anti-abort-flygeln i det demokratiska partiet med försäkringar om att federala medel inte får gå till aborter.

I de historiska tillbakablickarna konstateras att sjukvården funnits på bordet i amerikansk politik sedan 1912 men att ambitiösa planer på 1930-, 40-, 60-, 70- och 90-talen drogs tillbaka - eller, i specialfallet med Richard Nixon, försvann med en president som tvingades avgå.

Det aktuella vårdpaketet, med målet att utvidga skyddet för över 30 miljoner amerikaner och sänka de galopperande kostnaderna, kommer att bli den största sociala reformen i USA sedan 1965. Det året garanterades äldre och fattiga vård (Medicare respektive Medicaid) under Lyndon Johnson. Då hade det gått en generation sedan den förra omfattande förmånen, den allmänna pensionen (Social Security) som antogs 1935 under Franklin D Roosevelt.

Vården var ett av Barack Obamas främsta vallöften men under det gångna årets bitvis hätska debatt och dalande opinionssiffror varnades det många gånger att han gapat över för mycket. En seger kommer att säkra en plats i historieböckerna, dock med en stor plump i protokollet. Till skillnad mot Roosevelts och Johnsons breda majoriteter fick han inte stöd från en enda republikan.

Kören av protester fortsatte också in i det sista. Det republikanska ledarskapet utfärdade ödesvarningar om valutgången i november. Den nya så kallade Tea party-rörelsen kantade gatorna utanför kongressbyggnaden med maningen ”Kill the bill”. Flera demokrater klagade i lördags över att de utsatts för glåpord som anspelade på hudfärg och sexuell läggning.

Obama gjorde ett sista kampanjliknande framträdande inför det demokratiska blocket på lördagseftermiddagen. Han påminde partikamraterna om att de gått in i politiken för att hjälpa människor och beskrev sedan reformen på ett sätt som går stick i stäv mot motståndarnas bild:

– Faktum är att folk som gillar sin hälsovårdsförsäkring kommer att få ha den kvar, alltså, inget statligt övertagande. Om de gillar sin doktor får de behålla sin doktor - eller, faktiskt, chanserna att de kan behålla sin doktor ökar i och med att hela systemet stärks.

Demokraterna övergav planerna på att ”anse” förslaget antaget och istället blir det en komplicerad process: representanthuset röstar först om senatens förslag från december och sedan sitt eget paket med revideringar av detta - mot löfte att dessa sedan klubbas av senaten och här uppgav senator Harry Reid att han har en ”ansenlig majoritet”.

I insiderskildringarna nu i helgen framgår det att det var den demokratiska talmannen Nancy Pelosi som inte ville ge upp efter den svidande valförlusten i Massachusetts i januari när Ted Kennedys plats i senaten skulle ersättas. En inflytelserik rådgivare i Vita huset, stabschefen Rahm Emanuel, började då propagera för ett mindre ambitiöst paket. Men Pelosi satte ner foten och inpräntade att Obama aldrig mer kommer att få en lika betryggande majoritet samt att han själv måste visa tydligare vilja.

Vårdstriden överskuggar allt annat med mer uppmärksamhet kring Tea party-demonstranterna än två andra stora manifestationer i helgen - krigsmotståndare som skanderade utanför Vita huset för att påminna om sexårsdagen av Irakinvasionen och latinos som vill få liv i den annars avsomnade invandringsfrågan.