Assadregimen har begravt dödsoffren för onsdagens sprängdåd mot dess säkerhetskabinett. Den slår nu tillbaka med hänsynslös kraft mot områden i Damaskus, där rebellerna har folkligt stöd. Samtidigt som heliga fastemånaden Ramadan inletts blöder Damaskus.

Syrier som flytt till Libanon berättar för SvD om hur de lämnat en huvudstad med folktomma gator. Myndigheterna har uppmanat många att lämna sina hem eller sova i parker inför en väntad arméoffensiv mot rebellerna.

Assadregimen har för denna offensiv förflyttat trupper från andra delar av landet. Maktvakuumet på olika håll i Syrien ger rebellarmén FSA svängrum. De har tagit över gränsposteringarna mot Irak och kontrollerar den största gränsövergången mot Turkiet, en transitplats för lastbilstrafiken. I nordöst har kurder hissat sin flagga över en lokal förvaltningsbyggnad.

Om den politiska viljan funnits hade låsningen mellan stormakterna i FN:s säkerhetsråd kunnat brytas upp, menar Peter Wallensteen, professor i freds- och konfliktforskning. FN-sändebudet Kofi Annan och generalsekreterare Ban Ki-Moon ansträngde sig för att få parterna att enas kring en FN-resolution om Syrien, påpekar han.

– Men det verkar som om varken Väst eller Ryssland var intresserade av en kompromiss. Resultatet blir att säkerhetsrådet har minskat chanserna för en medlingslösning och en rimlig övergångsregim av det slag som skisserades i Genèvemötet den 30 juni, säger Wallensteen.

Det lämnar fältet friare för regionala aktörer i det syriska inbördeskriget. Stridslinjerna i Syrien dras upp enligt ett mönster som känns igen från Libanon och Irak: mellan shia och sunni. Fiendskapen mellan islams huvudgrenar kan jämföras med konflikten mellan katoliker och protestanter i Europa, senast på Nordirland.

Syrien är sprängfyllt med kulturarv och heliga platser för olika religioner. I Damaskus kristna kvarter ringer kyrkklockor. Alkohol är lätt att köpa. Baathregimen är sekulär och Assadklanen är alawiter - ett litet utskott på shia-islams träd. Vanliga alawiter är svala i tron. De präglas i stället av berättelserna om hur de under 500 år av osmanskt styre blev förtryckta av sunnimajoriteten. Det är ett tungt skäl till varför Assadklanen lierat sig med shia-fundamentalister: Hizbollah i Libanon och den islamiska republiken Iran.

Det regionala maktspelet har fler förklaringar.

• Från Iran går vägen till Hizbollah via Syrien. Faller Assadregimen försvagas Iran och det får konsekvenser för Teherans tvist med Israel, Saudiarabien och USA.

• Saudiarabien och Qatar pumpar in stöd till Fria syriska armén, FSA, i hopp om att Damaskus åter ska styras av den sunnitiska majoriteten. Men ingen vet om ett nytt styre blir sekulärt eller islamistiskt. FSA tros ha 50 000-60 000 man under vapen. Uppbyggnaden har skett med USA:s goda minne. Men här finns risk att historien upprepar sig. I Afghanistan på 1980-talet stöddes de sunnitiska gudskrigarna som slogs mot Sovjet, av Saudiarabien, Pakistan och USA. Det blev en draksådd efter Sovjets kollaps, när al-Qaida och talibanerna växte sig starka.

• Israel ockuperar de syriska Golanhöjderna. Men Israel har fokus på Syriens kemiska vapenarsenal. Israel, Jordanien och USA har en plan för att slå till för att undvika att kemvapnen hamnar i andra händer, säger SvD:s källor.

• Turkiet oroas över att kurderna i Syrien kan få självstyre och en stödjeplats för PKK, som finns på båda sidor av denna långa landgräns.