Mugabe prövar att bromsa världens snabbaste inflation genom att kommendera den att stanna upp. I början av juli beordrades alla butiksägare att sänka priserna till hälften.

Resultatet blev förödande. Butikerna kan inte längre fylla på sina varulager, eftersom det vore en förlustaffär. Bristen på varor och livsmedel har blivit akut.

Ordern om halvering av priserna blev först rena köpfesten när det styrande partiet Zanu- PF:s partifunktionärer gick runt och beordrade affärsidkare att sänka priserna samtidigt som de genom hot krävde att få köpa upp det mesta av lagren.

Ofta såldes varorna vidare på svarta börsen.

De som inte lydde ordern greps. I fredags räknades drygt 4900 arresterade och ofta bötfällda butikschefer, bland dem chefer för varuhus och bensinstationer.

Mugabe hotar de företag som avskedar eller håller stängt på grund av priskontrollen med omedelbart förstatligande.

Trenden går mot en kommando- ekonomi. Statsföretaget Cold Storage Commission (CSC) har just fått monopol på distribution av kött. Boskapsaktioner har förbjudits. Privata slakterier runt landet vägrar att slakta eftersom statens priskontroll gör arbetet olönsamt. Det är stor brist på kött. Sedan ockupationerna av farmer ägda av vita inleddes för åtta år sedan har landets unika boskapsstam reducerats från 1,4 miljoner till 250000 djur.

Även inom bränslesektorn tar staten över. Bensinstationerna har i flera år haft problem med leveranserna på grund av brist på utländsk valuta för import. Regeringen förbjuder nu all privat bränsleimport. Bara det statliga oljebolaget Noczim ska tillåtas importera. Bolaget är i praktiken bankrutt och ingen vet var valuta ska komma från. Köerna vid bensinstationerna bara växer.

Efter förstatligandet av jordbruket ska nu även andra privatföretag tas över. Inget företag ska kunna ägas av en vit person. Vita ägare ska tvingas sälja minst 51 procent till ”inhemska zimbabwier”, som termen lyder. I praktiken betyder det att regimen utser de nya ägarna, på samma sätt som för farmerna. Egendomar delades ut till politiker, militärer och polischefer som belöning för politisk lojalitet.

Det som pågår är ekonomisk självmordspolitik, men samtidigt en makaber politisk överlevnadsstrategi. Ekonomin spelar knappt längre någon roll, den är redan förlorad. Officiellt ligger inflationen på 4000 procent, men inofficiellt talar ekonomer om 15000 procent. BNP har sjunkit med 40 procent sedan de 4000 farmer som ägdes av vita konfiskerades.

Det som återstår för den 83-årige Mugabe är att säkra makten till varje pris – även så högt som ett ekonomiskt sammanbrott. Att förlora makten vore för regimen att tvingas möta nationens vrede och sona sina brott. Bland dessa märks massakrerna i provinsen Matabeleland i början av 1980- talet då nära 20 000 ndebeles mördades av regeringsstyrkor.

Zimbabwierna flyr i miljontal. En fjärdedel har redan lämnat landet. 2000 tar sig varje dag in i Sydafrika illegalt, eftersom det är nästan omöjligt att få ett pass.

Hundratals köar utanför passmyndigheten i Harare redan klockan fyra varje natt. En halv miljon uppges söka pass, men myndigheterna klarar inte anstormningen och saknar dessutom valuta att importera papper till så många nya pass.

Regimen skyller den ekonomiska härdsmältan på EU och USA, som infört ”sanktioner”. Sanktionerna är dock inte mer än inreseförbud för ett hundratal av Mugabes närmaste.

Zimbabwe brukade exportera sitt stora livsmedelsöverskott till behövande grannländer. Idag uppskattar FN:s livsmedelsprogram WFP att nära fyra miljoner zimbabwier behöver livsmedelsbistånd i början av 2008.