Pengar, pengar, pengar. Det behöver Nationella övergångsrådet i Benghazi, motståndsfästet mot Gaddafi, för att få samhället i östra Libyen att fungera och mark–offensiven att rulla på från två fronter. Det brådskar. Den osäkra arabiska våren har övergått i sommar.
I år inleds dessutom fastemånaden ramadan mitt i sommarhettan den 1 augusti. Därefter blir det svårt för marksoldater, som ska avstå från dryck och mat från gryningen till soldnedgången, att slå sig fram. Det gäller inte minst för de rudimentärt utbildade och sämre rustade rebellsoldaterna.
Oljestaten Libyen är ett rikt land, men världen har frusit de tillgångar som tidigare kontrollerades av Muammar Gaddafis regim i Tripoli. Övergångsrådet (NTC) i Benghazi har hittills fått vänta på att frusna oljetillgångar ska tillfalla dem i stället. Ändå börjar allt fler stater erkänna NTC som Libyens enda legitima regering. USA och Turkiet har gjort det, men inte Sverige.
Övergångsrådets soldater – som i väst ofta kallas för rebeller medan libyerna själva säger revolutionärer på arabiska – har med stöd av Natoflyget i en veckas tid försökt återta den strategiska oljestaden Brega. Klarar man det kan de pressa vidare mot Ras Lanuf. I Nafusabergen i västra Libyen pågår en offensiv från andra hållet. Men övergångsrådets militärledning hävdar att Gaddafi har minerat områden kring både Brega och Nafusabergen för att hejda en fortsatt framryckning mot Tripoli.
Ekonomin i östra Libyen, som kontrolleras av Benghazi, hålls i gång med hjälp av donationer och krediter. Den internationella kontaktgruppen för Libyen, som i helgen möttes i Istanbul, har utlovat krediter. Men hittills har bara två länder omsatt löftena i konkreta medel: Qatar har gett NTC 100 miljoner dollar i krediter och Bahrain 5 miljoner dollar.
Turkiet, som börjar komma tillbaka med sina byggfirmor i Benghazi, har lovat 300 miljoner dollar i krediter, men östra Libyen behöver 600 miljoner dollar per månad för att fungera.
Inom Natokoalitionen märks en otålighet över att det kostar på för att knäcka Gaddafi. Frankrike, som är inblandat i tre olika internationella operationer – i Afghanistan, Elfenbenskusten och Libyen – har inte militära resurser som svarar mot de politiska ambitionerna. Frankrike har signalerat ett uttåg från Afghanistan senast 2014.
I mars var Frankrike först med att bomba Gaddafis stridsvagnar i Benghazis utkanter, var med en massaker och fruktade mass-våldtäkter kunde stoppas.Frankrikes enda hangarfartyg, Charles de Gaulle, ligger utanför Libyens kust och Paris står för en tredjedel av alla Natobombningar mot Gaddafis ställningar och kommunikationssystem. Men den franska flyginsatsen kostar och fransmännens stöd för operationen minskar, visar mätningar.
Frankrikes utrikesminister Alain Juppé sade nyligen:
– Jag kanske underskattade Gaddafis motståndsförmåga och överskattade Nationella övergångsrådets resurser. Men nu är det en fråga om veckor eller månader, inte år.
Enligt Juppé tycker Frankrike att Muammar Gaddafi kan få stanna i Libyen om han håller sig borta från politiken, sade han i går i en intervju med franska LCI.
