Kampen mot pedofiler som reser utomlands för att utnyttja barn är ojämn. För att kunna fälla någon i domstol måste förövaren i stort sett ha tagits på bar gärning – med byxorna nere. I ett fattigt land som Kambodja med ett svagt rättsväsende är det extra svårt att komma åt de som förgriper sig på barn.

– Vi letar efter pedofiler varje dag på tre orter i Kambodja. Vi talar med barnen, vittnen, försöker få fram namn och nationalitet och ber hemländerna att snabbt ta fram information så att vi vet om personer tidigare har misstänkts eller straffats för liknande handlingar, berättar Seila Samleang från organisationen APLE, Action Pour Les Enfants, som startade 2003 i Kambodja.

Arbetet har lett till att 94 pedofiler har gripits sedan 2003. Av dem har 74 fall gått till åtal, varav 58 har blivit dömda. Han radar upp några av fallen:

• Fransman, 3 pojkar på hotellrum, 15 års fängelse i Kambodja.

• Tysk, flickor varav en femåring på hotellrummet, 28 års fängelse i Kambodja.

• Amerikan, flera pojkar, 8 års fängelse, dömd i USA.

• Tysk, 7 pojkar som vittnade i tysk domstol, 6,5 års fängelse.

Och så vidare.

Tack vare samarbetet med APLE har polisen kunnat gripa förövarna när övergreppet pågått på hotellrummet. Även om en lång rad nationaliteter finns representerade är den största gruppen amerikanska medborgare. Seila Samleang berättar att det juridiska samarbetet fungerar bäst med främst USA och Tyskland.

– För oss är det viktigt att hemländerna kan starta egna utredningar som kan ge underlag för åtal, antingen i Kambodja eller i hemländerna. Om utländska poliser kommer till Kambodja för att följa rättegångarna är också chansen större att de blir mindre korrupta, säger Seila Samleang.

Han berättar om ett fall där en svensk man har inlett en lokal adoptionsprocess trots att han tidigare varit inblandad i en förundersökning om övergrepp mot flera pojkar. Barnen har kontaktats av svensk polis som dock inte fått dem att vittna.

Seila Samleang berättar att mannen, som vistats i Kambodja sedan juni 2007, nu bor tillsammans med flera minderåriga pojkar och ser till att de får mat och fickpengar. Han har också tagit de första stegen mot adoption lokalt i Kambodja gällande en pojke.

– Det är enkelt att köpa barn i Kambodja. Och lokala tjänstemän är ofta lätta att muta. Men vi försöker nu få de nationella myndigheterna att agera när det gäller svensken, säger Seila Samleang.

Fallet har tidigare tagits upp i en rapport av forskarna Christian och Eva Diesen som ett klassiskt exempel på hur lite som görs i Sverige för att stoppa den här typen av brott utomlands.

På rikskriminalpolisen vill Stefan Kronkvist, chef för den grupp som utreder barnsexbrott, inte kommentera för SvD om svenska myndigheter för närvarande agerar i detta ärende. När han tidigare i veckan talade om problemen på en riksdagskonferens efterlyste han avtal med länderna i Sydostasien, något som inte finns idag:

– Polisen vill så snart som möjligt ha ömsesidiga avtal om legal assistans för att förenkla de här processerna, sade Stefan Kronkvist.

Även om sexbrott mot barn utomlands rent tekniskt kan lagföras i Sverige, påpekar Stefan Kronkvist att det näst intill har varit riskfritt att resa till vissa regioner för att begå brott. På rikskriminalen finns sedan årsskiftet tre nyinrättade tjänster som ska arbeta med den här typen av brott. Sedan 2,5 år finns också en svensk polis stationerad i Bangkok i Thailand för att vara en länk mellan myndigheterna där och i Sverige.

Trots de stora bekymren i Kambodja är sådana som Seila Samleang en av anledningarna till att pedofiler nu har börjat varna varandra för Kambodja på kända nätsajter där förövare håller kontakt.

– Det finns en bild av Kambodja som ett barnsexparadis, det är värsta tänkbara rykte. Men Kambodja är inte längre ett säkert ställe, säger Seila Samleang.

De som arbetar mot barnsexhandeln är dock generellt oroliga över att lågkonjunkturen ska skapa växande problem, eftersom fattigdomen är en grundorsak till problemen.