Payá, som leder det förbjudna kristdemokratiska partiet MCL, fick Europaparlamentets Sacharovpris 2002. För några år sedan drev han Varela-projektet och fick in 25 000 namnunderskrifter med krav på en folkomröstning om ökad demokrati.
Nu lägger han fram förslag på politiska och ekonomiska reformer för att bryta Castro-regimens maktmonopol.

Det nya, 170-sidiga dokumentet är, enligt Payá, resultatet av en ”nationell dialog” under flera år, där 15 000 kubaner deltagit, även exilkubaner - ”en process som ibland har avbrutits av förtryck, hot och påtryckningar”.

Det detaljerade dokumentet föreslår en dialog mellan regering, opposition och kubaner i exil och en tidsplan för fria val. Man vill också ha yttrande- och föreningsfrihet. Man vill ha mer marknadsekonomi, men med ett socialt ansvar. Människor ska inte tvingas ut ur sina hem för att husen en gång tillhört andra. Och skolor och utbildning ska inte privatiseras. Payá kallar det ”en tredje väg.”

- Programmet siktar varken på en rå kapitalism eller på
nyliberalism. Men vi vill inte bli fast i en totalitär ekonomi.

Dokumentet ska nu överlämnas till Kubas parlament och spridas man och man emellan för att det ska bli känt.

Tidigare i veckan valdes Kuba in som en av de 47 medlemmarna i FN:s nybildade råd för mänskliga rättigheter. Payás kommentar till detta var att om FN-rådet inte genast krävde att de politiska fångarna på Kuba släpps fria så skulle rådet förlora sin legitimitet redan från början.

Enligt den svenske kristdemokraten Henrik G Ehrenberg är demokratiplanen, med alla sina detaljer, ett försök att visa att det finns realistiska alternativ.
- Man vill visa hur det kan det gå till. Då kan man få bort lite av den rädsla som finns på Kuba: 'Om regimen faller då brakar allt ihop.'

- Man ber krafter inom den nuvarande regimen att delta, att fatta beslut om en förändring, säger Ehrenberg, som nyligen träffade Oswaldo Payá på Kuba.