1962 fängslades pappan Xi Zhongxun, oskyldigt anklagad för att konspirera mot Mao. Han skulle inte återfå friheten på 16 år. Mamma Qi Xin skickades till tvångsarbete i Henanprovinsen under kulturrevolutionen.

Jinping klarade sig genom att som 16-åring flytta till den utfattiga landsbygden i norra Shaanxi. Där bodde han i en grotta, som de andra bönderna, och sov på en madrass täckt av löss.

– Folk långt ifrån makten tycker att den är något mystiskt och häftigt. Men jag har sett vad som finns bakom fasaden. Inte bara makten, blommorna, äran och applåderna utan också häkteslägren och världens flyktighet, har Xi sagt, enligt boken ”En biografi över Xi Jinping”.

I slutet av 1970-talet återvände pappan till partitoppen medan Xi var privatsekreterare åt en general i försvarsledningen. Denna militära bakgrund har sedan hjälpt hans karriär. Likaså beslutet att ta jobb i fattiga Zhengding, vilket gav honom praktiska erfarenheter.

Där införde han ekonomiskt nytänkande. Han genomdrev även sin del av rikstäckande kampanjer mot brottslighet och den brutala ettbarnspolitiken. Men Xi var inte värre än någon annan ledare. Han verkar ha varit genuint entusiastisk för marknadsexperiment. Men även där följde han – som alltid – den rådande vindriktningen från partihögkvarteret.

Provinserna han styrt har haft en halsbrytande tillväxt. Xi stöttade privata kinesiska bolag som Geely och blev populär bland utländska investerare. Det har väckt hopp om ekonomiska reformer. Samtidigt har det privata näringslivet trängts ut av staten under de senaste åren då han ansvarat över makroekonomin.

Hoppet om demokratiska reformer får nog anses vara ännu mindre. Xi har gjort klart att han inte kommer att genomföra någon av-maoisering av partiet.

– Vi måste motsätta oss alla felaktiga tendenser att förvrida eller förfula kommunistpartiets historia, har Xi sagt.

Han verkar övertygad om partiets rätt att styra landet, och partiadelns givna plats på toppen. Xi har gjort det till en vana att vallfärda till kommunistpartiets heliga platser. Samtidigt påstås han har hjälpt publicisten Hu Shuli att starta det reformivrande magasinet Caixin.

Xi tycks inte väcka någon större entusiasm bland partibröderna – hans namn kom sist av 344 möjliga när han valdes in i partiets centralkommitté. Men han har lyckats undvika att skaffa sig fiender och har byggt relationer med alla fraktioner inom partiet.

I en smugglingshärva i Fujian drogs nästan hela den styrande politiska kommittén i provinsen med i fallet – förutom Xi. Likaså var han en acceptabel ny ledare för rikets största stad när Kinas nuvarande ledare Hu Jintao lät gripa Shanghais tidigare partisekretare Chen Liangyu.

Det gjorde att Xi kunde vinna över Li Keqiang i racet om vem som skulle utses till Hu Jintaos efterträdare vid förra partikongressen. Li väntas i stället bli premiärminister.

Xi har inte kunnat beslås med att ha berikat sig på familjens politiska inflytande. Hans syskon är dock goda för miljarder, enligt en granskning av Bloomberg.

Kulturrevolutionen och massakern vid Himmelska fridens torg lärde Xi och hans generations ledare att stabilitet är viktigast av allt. Som chef för Peking-OS införde han de säkerhetsarrangemang som gav spelen dess perfekta men glädjelösa image.

Han ledde också den grupp som slog ned protesterna i Tibet 2008 och i Xinjiang 2009. Xi har prisats inom partiet för sina hårda åtgärder. Men brotten mot mänskliga rättigheter tros ha ökat.

Makt växer ur gevärspipan, sa Mao, och man kan inte bli Kinas ledare utan stöd från militären. Ett av Xis mer kända uttalanden är att ”allt måste göras för att garantera militärens intressen”.

Det har lett till spekulationer om att militärens inflytande kommer att öka ytterligare under Xi. Det kan innebära en mer aggressiv utrikespolitik.

Hur som helst väntas Xi Jinping få en svagare maktposition än sin företrädare. Xi ska dela makten med ett team av rivaler i politbyrån och dess ständiga utskott. De representerar sina familjer och maktbaser. Initiativ som hotar någons intresse kan väntas bli blockerade.

Men partiet är i stort behov av modiga och jobbiga reformer.

Familjerna i partiadeln har styckat upp landet och statliga bolag mellan sig i minimonopol medan de parasiterar på det privata näringslivet. Korruptionen är större än någonsin.

Militären blir allt mer stridslysten och korrupt. Partiets enda återstående ideologiska legitimitet hos folket är en allt mer krigisk nationalism. Samtidigt har medelklassens krav på politiskt inflytande blivit allt svårare att tysta.

Vad Kina behöver nu är inte en partiprins som gjort karriär på att inte stöta sig med någon. Men det är just vad de kommer att få.