GENÈVE Den italienske premiärministern Silvio Berlusconis avgång och det kollapsade parlamentariska stödet är ingen överraskning. Den 75-årige premiärministern har varit under extrem press den senaste tiden, och ropen på hans avgång har skallat från alla politiska läger.

Det ekonomiska katastrofläget med skuldberg, ränterusning och ett Grekland-scenario om hörnet gjorde till sist hans position ohållbar. Europas skuldkarusell krävde därmed ytterligare ett offer denna dimmiga novemberkväll. Men även om många hade tippat Berlusconis slutliga sorti, var få helt säkra. Berlusconi är specialist på politisk överlevnad. Han är mannen som klarat alla förtroendeomröstningar, rättsliga attacker och skandalskriverier.

I drygt 17 år har han varit aktiv politiker och ridit ut åtskilliga stormar. Tre gånger har han varit premiärminister. Dessutom har han lyckats hålla sig kvar vid makten en hel mandatperiod, en raritet i Italien.

Men Silvio Berlusconi har nu kommit till vägs ände. Fast orsaken till hans fall beror inte bara på den ekonomiska krisen. Gårdagskvällens avgång är resultatet av en ackumulering av motgångar och skandaler som samlats på hög under flera år:

Rättsprocesserna:

Berlusconi är intrasslad i fyra pågående rättstvister, varav tre berör påstådda bedrägerier och skattefusk i hans företag. Den fjärde gäller flickskandalen ”Rubygate”. Premiärministern anklagas för sexuellt utnyttjande av minderårig och maktmissbruk, brott som kan ge fängelsestraff samt förbud mot innehav av offentligt ämbete.

Sexskandalerna:

Rapporter har haglat om vilda partaj i Berlusconis lyxvillor, och hans outgrundliga ”bunga bunga”-fester med prostituerade bland stamgästerna. Den ljusskygge affärsmannen Giampaolo Tarantini misstänks ha försett premiärministern med prostituerade för kalasen, och bland bevisen finns pikanta detaljer från telefonavlyssningar.

Opinionsraset:

Mannen som tog Italien med storm 2008 och fick 62 procents stöd i opinionsundersökningarna, har förlorat nästan all väljarsympati. Berlusconi har nu bara 25 procent av folkets stöd. Även arbetsgivarorganisationen Confindustria och katolska kyrkan har vänt honom ryggen med kritik mot hans osedliga och korrumperade beteende.

Många väljare konstaterar att Berlusconis många vallöften bara var snömos. Inget hände med hans utlovade ekonomiska satsningar. Istället har han ägnat sig åt att skräddarsy lagar som gjort att han räddat sitt eget skinn i rättsprocesser.

Regeringskrisen:

Alltfler av Berlusconis allierade har dragit sig undan. En schism inom Berlusconis parti Frihetens Folk blev tydlig redan förra året, då nationalsocialisternas Gianfranco Fini lämnade honom i sticket med separatistpartiet Lega Nord som enda vapendragare. Berlusconi överlevde då med näppe en förtroendeomröstning. Den senaste tiden har avfällingarna blivit fler. Tre allierade hoppade av den senaste veckan, och sex andra uppmanade Silvio Berlusconi att avgå.

Intressekonflikterna :

Kritiken mot Berlusconis mediemakt har fortsatt. Premiärministern är fortfarande huvudägare i Mediaset som driver tre av Italiens populäraste och rikstäckande tv-kanaler. Styrelsen för det statliga tv-bolaget Rai med tre kanaler kontrolleras också av Berlusconi-regeringen. Europarådet och Europaparlamentet fördömde intressekonflikterna redan 2004.

Katastrofekonomin:

Detta tycks ha blivit Berlusconis Akilleshäl. Många italienare har haft överseende med hans sexskandaler, korruptionsmisstankar och clowneri. Men när landets ekonomi krackelerade, arbetslösheten skenade och kreditvärderingsinstituten sänkte Italien fick många nog. Berlusconi anses ha kört ekonomin i botten. Landets skuldberg är eurozonens näst högsta, tillväxten närmast noll och en femtedel av alla ungdomar har vare sig jobb eller studier.

Fadäserna:

Genom åren har Berlusconi gjort åtskilliga klumpiga yttranden. En av grodorna var Berlusconis råd till tusentals hemlösa italienare efter jordbävningen 2009: ”Se det som en campinghelg”. En annan var uttalandet om problemet med våldtäkter: ”Vi skulle behöva lika många poliser som vackra flickor i Italien, det tror jag aldrig att vi uppnår”. Samt när han kallade president Barack Obama för ”solbränd”. Pinsamt var också när påven Benediktus XVI saligförklarade sin föregångare Johannes Paulus II tidigare i år. Berlusconi satt längst fram på Sankt Petersplatsen, men när alla reste sig upp satt Berlusconi kvar – sovande.

Faktum är att Berlusconi allt oftare har beskrivits som just trött, skröplig och utmattad. Nu lär han få mer tid för vila och sovmornar.

TIDSLINJE: Berlusconis år vid makten

LÄS MER: Ökat räntetryck mot Italien

LÄS OCKSÅ: Showen snart över för Berlusconi