På måndagsmorgonen, när den 36-åriga iranska journalisten Parvin Ardalan redan satt ombord på det plan som skulle ta henne till Sverige, kom två civilklädda personer in i kabinen och krävde att hon skulle lämna planet. Annars fick det inte lyfta, hette det.
Olof Palmes minnesfond har beslutat att tilldela Parvin Ardalan, en av frontfigurerna i den iranska kvinnorörelsen, 2007 års Palmepris. Prisutdelningen är planerad till på torsdag och pristagaren var på väg till denna ceremoni när hon stoppades.
– Piloten protesterade mot ingripandet och sade att de inte hade rätt att tvinga henne att lämna planet. Hon hade ju redan passerat passkontrollen och andra kontroller på flygplatsen, berättar en av Parvin Ardalans kontakter i Sverige forskaren Fataneh Farahani, som talat med pristagaren efter gripandet på flygplatsen i Teheran.
Enligt uppgift har hon inte förts till häkte, men aktionen kan ses som en del av en psykologisk krigföring, betonar publicisten Arne Ruth, som nominerade Parvin Ardalan till det prestigefulla Palmepriset.
– De som agerar så inom systemet vet mycket väl vad de gör. Deras oberäkneliga agerande är till för att ingen ska veta när de kan slå till. Det är ett sätt att skrämma Parvin Ardalan och andra, säger Arne Ruth.
Ingripandet mot Parvin Ardalan ska ses mot bakgrund av att regimen är genuint rädd för den iranska kvinnorörelsen, betonar Arne Ruth.
– Deras kamp mot den lagbundna könsdiskrimineringen i Iran kan jämföras med kampen mot apartheid i Sydafrika på sin tid. Det går inte att bromsa den. Även inom det iranska systemet finns personer som är smarta nog att förstå det, säger Arne Ruth till SvD.
– Jag tycker inte att den iranska kvinnorörelsen har fått den uppmärksamhet i världen som den förtjänar, tillägger han.
Att Parvin Ardalan tilldelas Palmepriset har ett stort symbolvärde. Olof Palmes namn är känt i tredje världen, inte minst i Iran där man har respekt för honom som medlare under det åtta år långa Iran-Irak-kriget.
Den iranska kvinnorörelsen har växt till en mäktig och fredlig kraft för förändring inne i Iran, det har SvD också kunnat konstatera vid besök i landet. Myndigheterna har inte lyckats stoppa trots ihärdiga försök. Det finns också höga iranska präster, som storayatolla Sanaei i Qom, som stöder kampen mot könsdiskriminering.
Kvinnorörelsens krav är att all könsdiskriminering ska bort ur lagstiftningen. I dag väger exempelvis en kvinnas vittnesmål i domstol endast hälften så tungt som en mans, enligt den tolkning av den islamiska sharialagen som tillämpas i Iran och många andra länder i Mellanöstern. Men ingenstans i Mellanöstern finns en så målmedveten och engagerad kvinnorörelse som i Iran.
Trots gripanden och tillslag mot kvinnodemonstrationer i teheran har det inte gått att stoppa denna rörelse som nu har fått lokalavdelningar i femton iranska städer. Kampanjen, En miljon namnunderskrifter mot könsdiskriminering, fortsätter. När detta mål, som också stöds av många iranska män, är uppnått är avsikten att namnunderskrifterna ska överlämnas till parlamentet.
