Hyderabad Mer än en månad efter det att översvämningarna började dränka stora delar av Pakistan i vatten kämpar miljoner hemlösa fortfarande för sina liv. Floden Indus är en mäktig kraft med rykte om sig att ha förstört många civilisationer och nu har den förvandlat kärnvapenmakten Pakistan till ett stort flyktingläger. På praktiskt taget varje större trafikled möter man nakna barn och kvinnor i trasor som kämpar för sin överlevnad i upp till 50 graders hetta.

I de så kallade flyktinglägren trängs cirka tre miljoner desperata människor utan mat och vatten. Fem miljoner saknar tak över huvudet.

I ett av dessa läger, nära Hyderabad, träffar jag Sharifan Bibi, 40 år, från Sindhprovinsen. Den dag hon kom till lägret förlorade hon sin fyra månader gamla son. Sex dagar senare dog hennes fyraåriga dotter av solsting. Nu ammar hon sin sexåring som är svårt magsjuk:

–Vi flydde men döden förföljer oss, säger hon och tvinnar sitt sjuka barns hår, medan tårarna rinner ner för hennes kinder.

Varje invånare som med stor möda lyckats ta sig till detta läger har sin egen berättelse om en farofylld vandring, om misär, förtvivlan och maktlöshet.

I ett annat läger, i Sukkur, träffar jag Janat Naseerani:

–Två av mina barn spolades bort när flodvågen sköljde in över vår by, säger hon och berättar om sina två flickor, sju och nio år gamla, vars livlösa kroppar senare återfanns.

Hela familjen låg och sov när den överraskades av vatten- massorna. Ingen varning hade kommit från myndigheterna.

–Min man och jag fick tag på tre av våra barn och kunde rädda dem men flickorna hann vi inte ens begrava innan vi gav oss iväg.

Janat Naseeranis berättelse är ett exempel på de uppgifter som kommit fram: att rika regeringstrogna jordägare har sprängt vallar och omdirigerat vatten från sina egna ägor så att flodvågen istället har drabbat fattiga oskyddade byar som familjen Nasee- rani kommer från.

Från flera orter i såväl Sindh som Balochistan och Punjab kommer liknande uppgifter. Mäktiga politiker sägs ha låtit spränga skyddsvallar runt flera samhällen för att skydda egna landområden och därmed om- dirigerat vattnet som bokstavligen dränkt människor i byar och städer.

Den tidigare premiärministern Mir Zafarullah Jamali har anklagat två ministrar för just detta:

–Om vattnet istället hade omdirigerats åt ett annat håll så kunde trycket från vattenmassorna ha minskat och många människoliv ha sparats, säger han.

Flugor och moskiter, stanken av smuts och avföring – miljön i lägren är sådan att det är outhärdligt att andas här. I de flesta lägren måste man uträtta sina behov direkt på marken. Barnen gör det på dagen, kvinnorna väntar tills natten har fallit.

–Vad annat kan vi göra? säger en av kvinnorna i ett läger utanför staden Jamshoro.

På grund av den bristande hygienen ökar ögoninfektioner och hudsjukdomar, som skabb, berättar en läkare vid Aman Foundation där man behandlat cirka 25000 offer för katastrofen. Diarrésjukdomarna kommer därnäst och luftvägsinfektioner som nummer tre på listan. Flugor och parasiter bidrar kraftigt till att öka sjukdomsfrekvensen.

Men den medicinska hjälp som ges förslår inte långt.

–Allt jag har att behandla patienter med här är fem värk- tabletter och några flaskor hostmedicin som jag får i början på varje månad. Och de är avsedda för lokalbefolkningen i min by, säger en hälsoarbetare i ett annat läger i Thatta-distriktet.

En rapport från ActionAid, som bekämpar fattigdom internationellt, uppskattar att 2,5 miljoner barn under fem år har drabbats av översvämningarna. Därtill kommer 1,4 miljoner gravida eller ammande kvinnor och över en miljon gamla och sårbara personer.

Vad gör då under tiden den grupp som mest har varit i mediernas fokus på senare tid? Jag talar om de religiösa extremisterna.

Jo, självmordsdåden fortsätter. Och nu vädras också farhågor för att samma sak ska ske som vi upplevde efter den stora jordbävningen 2005. Då, när jordbävningen drabbade Pakistans Himalayaregion, tog flera islamistiska organisationer tillfället i akt och startade påstådda välgörenhetsaktioner som i praktiken hade ett annat syfte – att rekry- tera nya anhängare.

Pakistans president Asif Ali Zardari har redan uttalat att ”militanta” kan dra fördel av krisen och har vänt sig till världssamfundet med en vädjan om hjälp att ”neutralisera dessa ickestatliga aktörer”.

Vad gör då presidenten själv, Benazir Bhuttos änkling? Jo, medan tusentals människor är strandsatta och Pakistans regering gör desperata vädjanden om hjälp till katastrofens offer ses landets president med sitt följe besöka Frankrike och Storbritannien och ta in på Londons dyraste hotell enbart med syfte att stötta sin sons karriär som arvtagare till makten.

Imran Khan, före detta cricketstjärna och oppositionsledare i Pakistan, kommenterade saken syrligt:

–Varför skulle världen bry sig om lidandet bland offren för översvämningarna när presidenten bor på de mest exklusiva hotell och går omkring i designade kläder?

Ett annat exempel på maktens arrogans kom när Nasdaq erbjöd Pakistan att gratis annonsera på den gigantiska skärmen på Times Square i New York mellan klockan 17 och 18 – bästa tänk- bara annonstid – för att samla in pengar till offren. En favör som inte ens Haiti har fått. Nasdaq bedömde att en miljon dollar skulle kunna samlas in på det viset. Istället för att utnyttja chansen att visa hur översvämningsoffren drabbats valde man att visa bilder av Benazir Bhutto, presidentens mördade hustru, och Pakistans generalkonsul i New York, klädd i elegant kostym.

Vad gör han där? undrade förbryllade människor. Snart drog Nasdaq tillbaka erbjudandet.

Översättning och bearbetning: Ami Lönnroth.