Antalet självmordsbombare i världen har ökat dramatiskt efter 11 september-attackerna 2001. Först stod Irak i centrum, sedan Afghanistan men de senaste tre åren är det Pakistan som drabbats värst. Under ett decennium har landet drabbats av 303 självmordsattacker, 4 808 människor har dött och mer än dubbelt så många har skadats. Rapporter från Pakistan efter den 11 september i år visar också att den skrämmande utvecklingen fortsätter.

Efter att talibanerna fördrevs från Afghanistan hösten 2001 har det bildats mängder av nya religiösa skolor, madrasas, dit unga afghanska och pakistanska pojkar rekryterats, ibland under tvång. Underrättelserapporter talar därför om att det finns minst tusen pojkar och män som är färdig­utbildade och bara väntar på instruktioner när och var de ska slå till.

Historien om Umar Fidai är typisk för hur talibanerna värvar unga pojkar för att utbilda dem till självmordsbombare. I en öppenhjärtig intervju på sjukhus för bland andra brittiska BBC berättade Umar Fidai om sin bakgrund. Fem månader före det misslyckade bombattentatet utanför en moské i staden Multan i centrala Pakistan hade han kontaktats av en taliban.

– I min hemstad var det talibaner överallt och en dag kom en av dem och ville prata med mig. Han ville att jag skulle följa med honom och utbilda mig till självmordsbombare. Först ville jag inte, men han kom tillbaka gång efter gång. Han sade att det inte fanns något bättre än paradiset och dit kunde jag komma genom att döda icke-troende.

När Umar Fidai till slut gav efter bands hans händer och med en bindel för ögonen fördes han till ett träningsläger, som han själv inte har någon aning om var det är beläget. I en grupp med tre andra pojkar fick han lära sig att hantera vapen och sprängmedel.

Jan Hjärpe, professor i islamologi, talar om att de här ungdomarna inte ser något alternativ.

– De får hela tiden höra talas om samma sorts världsbild. För att religiöst motivera dåden använder de här grupperna också uttrycket ”istishhad”, det vill säga självvalt martyrskap och inte ordet självmord, vilket är förbjudet enligt islam, säger Jan Hjärpe och menar att grupperna är marginaliserade i samhället och att de tar avstånd från den folkliga fromheten.

Umar Fidai och hans kamrat Ismail hade fått noggranna ­instruktioner. Ismail skulle först spränga sig själv när det var mycket folk vid helgedomen och när sedan ambulanser kom för att ta hand om offren skulle Umar Fidai gå dit och utlösa sin bomb.

– Vi sade adjö, lovade att be för varandra men vi var inte sorgsna eftersom vi visste att vi skulle komma till paradiset.

Ismail genomförde sin självmordsattack, 42 personer dog och över ett hundra skadades. Men när Umar Fidai skulle utlösa sin sprängmekanism tände den inte. När han med tänderna skulle dra ut säkerhetssprintern till handgranaten för att döda sig själv (talibanerna hade gett order om att de måste döda sig själva om sprängningen misslyckades) sköts han i armen av en polis.

– Jag har förstått att vi gjorde en dålig sak som dödade barn och kvinnor och jag vill be min mor om ursäkt. Men när jag skulle spränga mig själv fanns inga tankar på familjen, jag tänkte bara på vad talibanerna hade lärt mig. Jag trodde det skulle bli smärta men att jag sedan skulle komma till paradiset.