I går blev det klart att passagerarna på Costa Concordia får 11 000 euro – motsvarande 100 000 kronor – som ersättning för förlorat bagage samt psykiska besvär. Flera italienska konsumentgrupper godtog budet.

Svenske journalisten Jan Mosander överlevde tillsammans med sin fru Ingalill olyckan den där hemska kalla kvällen. Han har inte hört något än från rederiet när det gäller ersättning.

– Nej, jag såg bara på BBC, men jag har inte fått någon bekräftelse att det gäller alla passagerare. Men vi kommer att godta summan om det stämmer, säger han.

De som ådrog sig fysiska skador kommer få en särskild ersättning. Men konsumentgruppen Codacon tycker att alla passagerare ska ha betydligt mer pengar. De uppmanar passagerarna att avböja och i stället begära 125 000 euro – cirka en miljon kronor.

– Det är absurt att det ska vara olika avtal för de som lidit fysiskt jämfört med de som drabbats psykiskt. Alla som var ombord har varit med om ett lidande. Den här summan är rena allmosan, säger Codacons ledare Carlo Rienzi.

Jan Mosander avvisar dock detta.

– Det var en amerikansk advokat som ringde och talade med oss om detta, men det är inget vi vill hålla på med. Jag tycker inte man ska tjäna pengar på en sådan här tragisk händelse. Fast å andra sidan höll de ju nästan på att ta livet av oss, säger Jan Mosander.

Han känner sig nöjd med behandlingen han har fått av rederiet efter olyckan den 13 januari.

– Deras skandinaviska representant ringde oss direkt efter helgen och sedan träffades vi faktiskt i går och fikade och samtalade. Så vi har inga klagomål där.

Exakt två veckor har nu gått sedan Costa Concordia gick på grund vid italienska ön Giglio. När Jan Mosander tänker tillbaka är det maktlösheten han minst mest.

– Jag kände en så förfärlig maktlöshet när jag såg barnen omkring mig som hade panik och föräldrarna som sprang omkring. Det tog mig hårt, säger Jan Mosander dämpat.

– Men för min egen del var det bara vid ett tillfälle som rädslan slog om till max. Det var när livbåten skulle sänkas ner och det var sådan slagsida att livbåten fastnade på mitten. Vid försöken att rycka loss båten höll den på att tippa över och då for Estonia genom huvudet.

Jan Mosander säger att han inte har haft några mardrömmar, men vid ett tillfälle så brast det i bilen.

– Det var fem och ett halvt dygn efter olyckan. Jag såg då i mobilen historien om den 5-åriga flickan som saknades. Jag läste hur hon hade hämtats på dagis samma dag och förväntansfull följde med sin pappa till båten. Jag har själv tre barnbarn och kunde sätta mig in i flickans fruktansvärda sista sekunder i livet. Då satt jag och grät i bilen.

När olyckan inträffade rusade Jan Mosander och hans fru till hytten och hämtade pengar och pass. Men precis då slocknade ljuset och därför missade han att ta med sig en viktig ägodel – anteckningarna till ett bokprojekt.

– Jag hade skrivit 30-40 procent av boken och två kapitel fanns handskrivna i två böcker. De blev kvar på båten. Så jag sa det till representanten för rederiet: Om båten bärgas vill jag gärna att de tittar om böckerna finns kvar i hytt 8425.

16 personer har hittats döda av de 4197 som fanns ombord – 16 människor saknas fortfarande. Jan Mosander känner stor tacksamhet till att fartyget svängde av in mot land i sista stund.

– Jo, annars hade det blivit en dubbel Estonia. Då hade båten sjunkit väldigt snabbt till 90 meters djup. Men det är ju så overkligt att man inte ens vill tänkta på det, säger Jan Mosander.

BESTULEN VID LIVBÅTEN: Tjuven tog ut 20 000.

SKATTJAKT VÄNTAR: ”Så fort kropparna är uppe kommer dykarna dit”.