Fisketrålare från Spanien och andra EU-länder beordrades i förra veckan att lämna vattnen utanför Marockos kust. Det gäller också de kustvatten utanför Västsahara som Marocko ockuperar och som ligger söder om kungarikets internationellt erkända gräns.
Det är helt otroligt. Jag är fortfarande lite omtumlad.
EU-parlamentarikern Isabella Lövin.
Det blev följden av att EU-parlamentet i förra veckan oväntat visat tänderna och stoppat unionens omstridda fiskeavtal som Sverige ensamt sade nej till när det förhandlades fram 2006. När EU-kommissionen i somras föreslog att avtalet skulle förlängas med ett år fick Sverige med sig fler länder på nejsidan. Men majoriteten i ministerrådet röstade för en förlängning. Därmed trodde de flesta att saken var i hamn.
Men EU-parlamentet, som pendlar mellan Bryssel och Strasbourg, har efter Lissabonfördraget fått mer makt. Efter skickligt fotarbete från flera parlamentariker, inte minst svenska Isabella Lövin (MP), samt med stöd av parlamentets jurister, stoppades avtalet.
Det betyder att Marocko inte längre kan få 36 miljoner euro (cirka 320 miljoner kronor) i årlig ersättning för att ett hundratal EU-båtar ska få fiska i kungarikets vatten. Den springande punkten som fick EU-ländernas folkvalda att säga nej är att Marocko, trots påstötningar från Bryssel, inte redovisat hur pengarna används – eller om de kommer västsaharierna till del.
Västsahara brukar kallas för Afrikas sista koloni eller ”icke självstyrande territorium” som det heter på FN-språk. Marocko vägrar acceptera en FN-ledd folkomröstning där självständighet är ett alternativ. Marocko sträcker sig inte längre än till att gå med på autonomi i en folkomröstning. Men västsaharierna, som främst stöds av Algeriet, ger inte upp sin rätt till självbestämmande.
EU-parlamentets rättsliga avdelning, som började borra i fiskeavtalet, drog slutsatsen att det måste upphöra eller omförhandlas och i så fall exkludera vattnen utanför Västsahara. Kritiken från FN:s förre rättschef Hans Corell vägde tungt. I sin analys har han slagit fast att Marocko är en de facto administrerande makt i Västsahara men inte erkänd som sådan.
–Jag har ända sedan jag fick kännedom om fiskeavtalet hävdat att det strider mot folkrätten. Jag analyserade frågan i ett yttrande som jag lämnade till säkerhetsrådet år 2002 när jag var rättschef i FN. I det fallet gällde det avtal om oljeprospektering i samma havsområde, men grundförutsättningarna är desamma, säger Hans Corell.
EU-parlamentarikern Isabella Lövin, som drivit frågan sedan hon blev invald 2009, kallar fiskeavtalet för ”ganska infernaliskt skrivet”.
–Det står bara marockanska vatten, säger den svenska miljöpartisten som fick upp avtalets lagliga aspekter på agendan först i utvecklingsutskottet, där hon är suppleant, och sedan i fiskeriutskottet, där hon är ordinarie.
Liberalen Carl Haglund, från Svenska folkpartiet i Finland, blev en allierad.
–Han är en korrekt kostymklädd liberal, inte en grön aktivist. Det var betydelsefullt. Han har främst fokuserat på de ekonomiska aspekterna av avtalet. Det är väldigt mycket pengar för väldigt lite fisk och väldigt få arbetstillfällen. Gemensamt, fast med olika vinklar, har vi jobbat oss igenom parlamentet med våra argument. Han har jobbat hårt och systematiskt i de konservativa grupperna: EPP och ECR, och i sin egen liberala ALDE-grupp. Jag och de gröna har jobbat mer på vänsterflanken. Åsa Westlund (S) och flera andra har dragit viktiga strån till stacken.
Strax före förra veckans omröstning deltog Isabella Lövin i en parlamentarikerresa till de västsahariska flyktinglägren i Tindouf i Algeriet tillsammans med en liberal och två socialister.
–De blev chockade över hur illa det är, över den mur som Marocko byggt i Västsahara, över Marockos hantering av frågan och västsahariernas tröstlösa kamp.
Den italienske socialisten och sociologiprofessorn Pino Arlacchi, tidigare FN:s undergeneralsekreterare, deltog i resan i Tindouf. Strax före omröstningen gav han sig in i propagandakriget.
–Han sade att avtalet strider mot folkrätten och smulade sönder de argument som skickats ut från franska, spanska och italienska ledamöter. Det vägde tungt i socialistgruppen, där nästan hälften röstade mot. Det var ett fruktansvärt rävspel! säger Lövin.
När röstsiffrorna meddelades i onsdags, då det framgick att avtalet röstades ned med 30 rösters övervikt, trodde Lövin först inte att hon hört rätt.
–I hörlurarna hörde jag ordet ”rejected”. Det tog flera sekunder innan jag fattat vad som hänt. Det var först när folk började klappa om mig som jag förstod. Det var en fantastisk känsla.
329 ledamöter röstade mot, 296 för och 58 nedlagda. Alla svenska ledamöter röstade nej.
Spanien härsknade genast till och kräver ersättning av EU för förlorade fiskeintäkter.
–Men EU-kommissionen har tagit till sig parlamentets kritik och sagt att ett eventuellt framtida avtal med Marocko ska följa det som parlamentet har slagit fast, säger Isabella Lövin.
Parlamentariker med gott fotarbete, starka argument, jurister på sin sida och övertalningsförmåga kan få mycket att säga till om. Det är det stoppade fiskeavtalet med Marocko ett skolexempel på.
–De flesta av Europas invånare har inte förstått hur mycket makt EU-parlamentet har efter Lissabonfördraget. Och jag tror inte att ministerrådet (EU:s regeringar) hade räknat med att vi kunde stoppa det här, säger Isabella Lövin.
–Det är helt otroligt. Jag är fortfarande lite omtumlad.
