Kairo är staden som aldrig sover. Vid 23-tiden på kvällen dyker de första tidningsbuden upp med rykande färska tidningar till en bakgata nära stadens sjudande centrum. Vid kaféborden, bakom ett förfallet palats från förra sekelskiftet, förs förtroliga samtal om livet och politiken. Under 25 januari-upproret samlades många revolutionärer på kaféerna kring Champollion. Nattens senaste nyheter kommenteras nu av många vassa tungor.
Militären har ännu makten under en övergångsfas, medan den provisoriska regeringen kämpar med att få kontroll över statens finanser. Men det är ett förändrat Egypten. Människor pratar politik öppet och överallt. Varje förskolebarn har lärt sig revolutionens slagord: ”Folket vill att regimen faller”.
Nya partier bildas och gamla stöps om. Men hur det kommer att gå i de val som väntar är en öppen fråga. Sju månader efter Mubaraks fall vet alla att det inte räckte med att störta diktatorn för att landet ska växla in på det demokratiska spåret.
–I januari intalade jag mig att vi skulle få det bättre genast när Mubarak föll. Nu tänker jag att mina döttrar i alla fall kan få det bättre, säger barnläkaren Hanna Aboulghar. Hennes pappa, gift med sjukgymnasten Kristina från Småland, är den kände läkaren och politikern Mohammed Aboulghar, grundare av Egyptens nya Socialdemokratiska parti.
Hamdi Hassan, som för många år sedan lämnade sin barndoms Egypten för att flytta till Sverige, gör mig sällskap i Kaironatten. Han, som har en lång karriär i det svenska regeringskansliet bakom sig, är försiktigt optimistisk. Som tjänstledig från jobbet i Stockholm har han börjat arbeta som analytiker för demokratiinstitutet International Idea. Med Kairo som bas följer Hamdi Hassan dynamiken i Egypten och grannländerna.
–Det offentliga samtalet har blivit mognare. Medierna har större öppenhet. Fast det finns också en post-revolutionär förvirring. Men den är inte så farlig. I vissa länder har det tagit nästan tjugo år att genomgå en demokratisering.
Många är rädda för att militärrådet SCAF tänker behålla makten, även om ett nytt parlament ska väljas vars viktigaste uppgift blir att utse den kommitté som ska skriva Egyptens nya konstitution.
–Vi måste vara medvetna om att militären kommer att hantera den viktigaste portföljen i staten, den nationella säkerheten. Men jag tror inte att den egyptiska armén blir kungamakare som i Algeriet, där militären styr bakom en marionett. Det egyptiska folket kommer inte att tillåta det, säger Hamdi Hassan.
Armén har ännu ett enormt förtroendekapital. Men Hamdi Hassan tror att sympatierna för armén kommer att klinga av när den politiska mognaden ökar och människor ser att en rotation vid makten är möjlig – så som det har blivit i den före detta militärdiktaturen Brasilien.
–Den egyptiska gatan är vitaliserad. Militären måste lyssna på medborgarna, säger han.
Många egyptier är dock rädda för att Muslimska brödraskapet, som går till val i nya partiet Frihet och rättvisa, har slutit en pakt med militären om att inrätta stora valkretsar. Det kan gynna Brödraskapet, som inte har så många medlemmar men som är välorganiserat. Stora valkretsar kan också gynna gamla gardet från Mubaraks förbjudna maktparti NDP. Före detta NDP:are, som inte är häktade, har pengar och kan manipulera väljare genom nya partier, särskilt i konservativa områden som Övre Egypten.
Stora valkretsar missgynnar kvinnor och kristna kopter.
