Lukten av stekt ägg sprider sig. En försäljare brassar frukostomeletter över en gaslåga och häller upp te i små plastmuggar. Klockan är strax efter åtta och det är redan rätt trångt på trottoaren utanför amerikanska ambassaden i New Delhi. Vakter ser till att ingen bil stannar för länge och utspridda bland de visumsökande finns vakter i civila kläder.
Säkerheten här är alltid rigorös och inför presidentbesöket har den trappats upp ytterligare.
Sunny och Swati Bajaj har fått en besökstid och sitter nu på trottoarkanten och väntar. De bor sedan 2,5 år tillbaka i Dallas i Texas och är nu i New Delhi för att hälsa på familjen och söka nya arbetsvisum. Swati Bajaj har en hel trave dokument i knät, men förhoppningsvis kommer stämpeln som behövs bara vara en formalitet. Båda är de ingenjörer med fasta anställningar på stora företag inom olje- och halvledarindustrin.
Att deras Indienresa sammanfaller med Barack Obamas har inte undgått dem. De hoppas att besöket ska visa om den amerikanska regeringen menar allvar med att stärka banden med Indien eller om det i stället tvärtom kommer att bli svårare för indier att söka jobb i USA.
Redan har outsourcing till låglöneländer och utländsk arbetskraft på stora företag i USA blivit utpekade som syndabockar till det svåra arbetsmarknadsläget för amerikaner. Delstaten Ohio har förbjudit myndigheter att köpa tjänster från företag med outsourcingverksamhet och i hela USA har det blivit dyrare för företag att söka visum till anställda utifrån. Avgiften per visum har skjutit upp till 2 000 dollar.
Sunny Bajaj är besviken.
–Det fina med USA har ju varit att det är ett öppet land, där man om man är bra kan bli ännu bättre. Nu får jag känslan att det blir viktigare att vara amerikan än att vara intelligent och passande för jobbet, säger han.
På många sätt är paret Bajaj urtypen för dagens indiska invandare till USA, de är högutbildade och jobbar med teknologi. Medan lågutbildade indier åker till Gulfländerna för att arbeta som byggnadsarbetare och hembiträden, har Indiens medelklass och elit sedan flera decennier haft USA som förstahandsval. Sedan 1990 har nära en miljon Indienfödda invandrat lagligt till USA.
New Delhi-bon Anuraag Tiwari, som läst en mastersutbildning i Minnesota och jobbat åtta år på Microsoft i Seattle, förklarar dragningskraften med att det finns stora likheter mellan Indien och USA.
–Båda är stora, expansiva ekonomier där mångfald, förändring och frihet att välja själv är något som värderas högt, säger han.
Storbritannien, säger Anuraag Tiwari, känns i jämförelse som ett postkolonialt land med färre möjligheter.
–På 1950-och 60-talet sökte sig många indier till London eftersom de hade familj där, men nu har nätverken vuxit sig starka i USA och folk vill hellre flytta dit.
Själv valde Anuraag Tiwari att flytta tillbaka till Indien förra året. Delvis på grund av recessionen i USA, men ännu mer för att han i Indien såg chansen att bygga upp något eget. Nu driver han ett företag som erbjuder gymnasiestudenter privatlektioner och universitetsförberedande studier på nätet.
–Det finns enorma möjligheter här, säger han. Med risk för att låta arrogant vill jag faktiskt påstå att möjligheterna har skiftat från USA till Indien.
