LONDON Tills nyligen såg det ut som att de konservativa enkelt skulle ta över makten efter en lång process där partiet under David Camerons ledning reformerats för att sikta in sig på mittenväljarna. Jämfört med tidigare framstår Tories nu som modernt och progressivt – inriktat på miljö- och välfärdsfrågor.

Visserligen ser de konservativa fortfarande ut att få flest platser i parlamentet, men det är inte alls säkert att de får egen majoritet. David Cameron varnar därför väljarna – en röst på något av de andra partierna kan innebära att Gordon Brown blir kvar vid makten.

Det är ytterst svårt att förutse hur nästa regering kan komma att se ut. Alternativen går från en majoritetsregering till en som får söka stöd i varje enskild fråga eller en koalition – en ovanlig situation.

För de många obeslutsamma väljarna är det nästan omöjligt att veta hur deras röster ska användas så effektivt som möjligt. Det brittiska valsystemet gör att många låter bli att välja sina favoriter och istället röstar taktiskt. Nu är situationen än mer komplicerad.

Efter den första tv-sända partiledardebatten har terrängen ritats om på ett sätt som ingen kunnat föreställa sig eftersom det istället för Cameron blev Nick Clegg som tog hem spelet – och katapultade Liberaldemokraterna in i striden. Det förvandlade valet till en kamp mellan tre partier.

Efter en månad är stödet för Cleggs parti fortfarande så starkt att Liberaldemokraterna mycket väl kan förpassa Labour till en tillintetgörande tredjeplats. Några av veckans mätningar ger visserligen Liberaldemokraterna åter en tredjeplats i parlamentet, men partiet kan ändå få fler röster än Labour.

Clegg betraktas som en fräsch kraft som kan bidra till att reformera landet och har till och med kallats en ”brittisk Obama”. Det epitetet är en överdrift. Ledarna för de tre partierna är alla privilegierade män som på ett eller annat sätt representerar etablissemanget. Samtidigt är det sant att Clegg i en brittisk kontext representerar ett radikalt perspektiv.

–Det här valet handlar väldigt mycket mer om presentation och personlighet än ideologi. Liberaldemokraterna är ett behändigt verktyg för förändring inom systemet. Men britterna är försiktiga. Blir det en revolution blir den väldigt brittisk, säger Tony Travers, valexpert på London School of Economics.

Många av Nick Cleggs nya beundrare är unga, men det är oklart hur många av dem som registrerat sig för att rösta.

I vilket fall som helst har Clegg-effekten syresatt valrörelsen, som tidigare mest handlat om vilket av de största partierna som bäst kan få fart på ekonomin, skära ned statsskulden, rädda jobben och effektivisera den offentliga sektorn.

Om Clegg får inflytande blir hans mål att visa sig regeringsduglig och samtidigt skapa bestående förändring så att hans eget parti i framtiden har en chans att tävla om makten.

Väljarna sitter i en knepig sits. Å ena sidan står liberaldemokraterna ideologiskt närmare Labour, som också står berett att göra större eftergifter än Tories när det gäller politisk reform. Partierna har också samma syn på hur det enorma budgetunderskottet ska tacklas, i långsammare takt än den som de konservativa vill se.

Å andra sidan misstror många liberalernas politik. Samtidigt har de tröttnat på Labour och vill hellre se en konservativ regering.

Nick Clegg har bara sagt att han kommer att stödja det parti som får störst legitimitet.

Under de sista skälvande timmarna kan det bli så att britterna åter sluter upp vid sina ideologiska grundalternativ, klassiskt höger eller klassiskt vänster.

Bilden blir inte klarare när SvD pratar med väljare i Londonstadsdelen Islington. Tryckeriarbetaren Adam Rowan kommer liksom tidigare att rösta Labour. Han är missnöjd med att inte mer gjorts för att öka ungas chanser att ta sig fram i samhället men tvivlar på att något annat parti hade lyckats bättre.

–Alla tycks bara ge tomma löften anpassade till det folk vill höra. Landets ekonomi är problematisk, men situationen är inte så hopplös som partierna försöker få det till.

Konsthandlaren Leah Mitchell-Waite kommer däremot att rösta på de konservativa, efter en period då hon föredragit de gröna och Liberaldemokraterna.

–Vi har gått i en alldeles för liberal riktning, nu måste någon ta i med hårdhandskarna och sätta lite gränser. Invandringen måste stoppas helt under en period.

Bara it-konsulten Darren McNamara och hans sambo Fiona Corbett kommer rösta på Liberaldemokraterna. Darren, eftersom han ser en unik chans att reformera valsystemet, Fiona eftersom en röst på liberaldemokraterna den här gången kan få betydelse.