Som en 150 meter bred betongkil skär kanalen genom den gulbruna nordkinesiska slätten i Hebeiprovinsen. En röd propagandabanderoll uppmanar till flitigt arbete för den Syd-nordliga vattenavledningen för att säkra vatten till Peking- OS. Men arbetarna verkar inte särskilt entusiastiska. En förklaring kan vara att de bara får ledigt när det regnar.

–Och förutom några flingor snö har det inte varit någon nederbörd på hela året jag varit här, säger arbetaren Yang Mushan.

Denna torkdrabbade provins ska bidra med 300 miljoner kubikmeter vatten till Peking-OS, nästan fyra gånger Stockholm stads årsförbrukning. Dessutom ska över 100 miljoner kubik tas genom en annan kanal från Gula floden, trots att sistnämnda ofta inte längre når ut till havet.

Allt för att Kina ska uppnå målet att arrangera ett ”grönt OS”. En vicechef för Pekings vattenbyrå lovade i veckan att OS-besökarna ska kunna njuta av full tillgång på vattenbassänger, kranvatten och en stor vacker sjö som anlagts i den Olympiska parken.

Stora delar av norra Kina har torka denna vinter. I Hebei är situationen krisartad: I vintras har det kommit 60 procent mindre nederbörd än året innan.

Bredvid bygget sprider jordbrukaren Tan Qun gödsel över sin torkdrabbade åker. Den ska snart tas i beslag. Ett grönbälte kring kanalen ska säkra stadsbornas vatten från föroreningar.

–Jag är missnöjd med kompensationen, men det hjälper inte att klaga när staten bestämt sig, säger han.

Tan berättar att när han var liten behövde man bara gräva en halvmeter för att hitta vatten. Nu har grundvattnet jagats ner till 65 meters djup och fortsätter att sjunka med 1–2 meter om året.

För 50 år sedan fanns det tiotusentals sjöar i Hebei, nu är de flesta uttorkade. Jordbruk, hänsynslös industrialisering, befolkningsexplosion, misslyckade dammar och klimatförändringen är några orsaker.

Kommunistpartiets lösning på problemet kallas ”Syd-nordliga vattenavledningen”. Vatten ska tas från det relativt vattenrika södern och föras norrut genom tre kanaler. Två av dem är redan under konstruktion. De beräknas kunna sända vatten från Yangzefloden redan 2010.

OS-vattnet ska säkras genom att de norra sektionerna, nästan 30 mil genom Hebei, byggs färdigt först och tappar lokala källor.

Jag lämnar den dammiga provinshuvudstaden Shijiazhuang för att ta ”harmoniska linjen”, som det nya snabbtåget kallas, till Peking. Det är en resa som tar mindre än två timmar. Men det känns som att färdas mellan två världar.

Utsikten i Hebei är ett deprimerande landskap där enstaka bönder drar sig fram i blåsten över torra fält med fingerlångt höstvete. Ett dammlager täcker husen. En mindre sandstorm har gjort luften rödbrun.

I Pekings centrum ändrar den färg till smoggrå – och glasfasaderna skiner. Som myror rör sig en skvadron städare över den gigantiska nya äggformade Operan och putsar bort dammet som yr in från grannprovinserna.

Jag åker ut till Shunyidistriktet, en timmes bilresa från centrum. Där ska rodd- och kanottävlingarna avgöras i augusti på den nya Shunyi Olympic Rowing Arena. I anslutning till den har en vattenpark byggts med Asiens högsta fontän, 136,8 meter, samt stora grönområden.

Själva arenan har anlagts i Chaobaiflodens uttorkade flodfåra genom att pumpa in två miljoner kubikmeter grundvatten. Inte långt därifrån möter jag Dai Qing, aktivist i frågor rörande miljön och mänskliga rättigheter. Hon har varit emot att Peking ska få arrangera OS ända från början.

–Pekings vattenförbrukning kommer gå upp med 20 procent under spelen. Vi har inte råd med sådan lyx, säger Dai Qing.

Efter massakern på Himmelska fridens torg fängslades hon tio månader och hennes böcker är förbjudna i Kina. Men hon har fortsatt kritisera vad hon ser som Kinas rovdrift på vatten.

–Om man har brist på vatten ska man lösa problemet själv och inte stjäla från andra, säger Dai Qing.

Problemet är att stadens befolkning på 10 år växt med ungefär motsvarande Norges befolkning. År 2020 förväntas 20 miljoner bo i Peking. De kan roa sig i slalombackar med konstgjord snö och minst 32 stycken 18-håls golfbanor med konstbevattning. Världsbanken har föreslagit att vattenpriserna borde höjas för att minska slöseriet.

Gao Jiadong, vicechef för Shunyi-arenan, försvarar sig med att de installerat teknik för att återvinna vatten och minska slöseri.

–Jag vill inte kommentera tillgången på vatten. Det viktiga är att OS är ett tillfälle att stärka Kinas image.

Syd-nordliga vattenavledningen har lett till protester från partidelegater från drabbade provinser. An Qiyuan, Shaanxiprovinsens tidigare partisekreterare, har i en ovanligt frispråkig intervju i Financial Times varnat att syd-nordliga vattenavledningen hotar levebrödet för miljoner bönder och riskerar att utlösa sociala omvälvningar. Han menar att industrin drabbas när de måste skydda Pekings vatten och kräver kompensation.

Zhang Zhongmin, miljöaktivist och representant i det lokala överhuset CPPCC i Shijiazhuang säger att projektet är fel, för det bygger på en ideologi av fortsatt resursslöseri.

–Om vi inte börjar fokusera på att spara hjälper det inte hur mycket vatten man tar upp hit. Varje år gräver bönderna djupare brunnar, men till slut tar vattnet slut, säger Zhang.