Det har varit ett prövningarnas år för Kinas styrande kommunistpartiet: Vårfesten lamslogs av förödande snöoväder. Kravaller i Tibet och motdemonstrationer runtom i världen sårade relationerna till omvärlden. Därefter jordbävningen i Sichuan. Även om en skicklig propagandamaskin lyckades spinna om de negativa nyheterna till nationell samling så var partiet i behov av en odiskutabel succé. Det blev OS.

Kina lyckades inte bara komma före USA i medaljligan. Med 51 guld mot 36 lämnade de amerikanarna långt bakom sig. Varje dag visade kinesisk tv hur nya kineser stod överst på prispallen medan nationalsången spelades.

OS har blivit ett sätt för Kina att komma över förödmjukelsen från 1800- och början av 1900-talen. Då hade Asiens gamla supermakt förvandlats till en fattig och svag semi-koloni. Det har format en nationalkaraktär som länge pendlat mellan självförakt och aggressiv nationalistisk hybris. I framtiden kommer vi att få se ett mer självmedvetet Kina, skriver Folkets Dagblad. Som ett tecken på detta var folkets reaktioner på medaljregnet kontrollerade och ingen skadeglädje syntes till. Statsmedier var också överseende med häcklöparen Liu Xiang och andra som inte uppfyllde förväntningarna.

Men vänta er inga större ändringar i politiken. Partiet tycker att man har hittat ett vinnande recept, säger Joseph Cheng, professor i statsvetenskap vid City university i Hongkong.

- Partiet har inga avsikter att ge upp sitt maktmonopol.

Det blir fortsatt fokus på ekonomisk tillväxt och att bygga ut ett grundläggande trygghetssystem som i slutändan ska täcka hela befolkningen. Man vill skapa en effektivare och bättre statsapparat, men utan demokrati.

- Genom OS har regimen kunnat stärka sin legitimitet hos folket. De har visat sig kapabla att göra ett bra jobb. Det är en stor succé för den kinesiska ledningen, säger Cheng.

OS sammanfaller också med 30-årsfirandet av den tidigare ledaren Deng Xiaopings ekonomiska reformpolitik. Det kallades de fyra moderniseringarna, och rörde jordbruk, vetenskap, teknologi och nationellt försvar. Denna politik har i grunden inte ändrats. 1978, samma år som reformpolitiken lanserades efterlysten dissidenten Wei Jingsheng även en femte modernisering – demokrati. Wei skickades i fängelse, liksom hans efterföljare.

När Kina ansökte om OS lovade man att förbättra situationen för de mänskliga rättigheterna. Men löftena sveks och västerländsk kritik har ignorerats. Under OS har yttrandefriheten undertryckts mer än tidigare. Internet har censurerats, det hårda styret i Tibet blev ännu hårdare: Den 18 augusti öppnade kinesiska säkerhetsstyrkor eld mot en grupp protesterande tibetaner, uppgav exilledaren Dalai Lama. Det fick inga större reaktioner i världspressen.

I Peking visade partiet hur de kan mobilisera massorna: hundratusentals volontärer och säkerhetsövervakare med röda armbindlar från grannskapskommittéerna upprätthåll ordningen på gatorna. Ett 1984-aktigt system av säkerhetskameror har byggts ut i vartenda bostadskvarter som övervakar invånarna.

Som brukligt vid politiskt viktiga evenemang kördes tiggare och dissidenter ur stan eller låstes in.

Peking upplät tre parker åt protestzoner, men inte ett enda demonstrationstillstånd utfärdades. Istället greps flera som försökte ansöka. I ett fall hotades en blind 77-årig dam och en annan 79-åring med ett år i arbetsläger. De ville protestera mot rivningen av sitt hem.

Joseph Cheng säger att protesterna i väst knappt haft någon effekt alls på situationen i Kina.

- Istället har det stärkt den uppfattning som finns hos partiet och intelligentsian att väst försöker hindra landets resning, säger Cheng.

Demokrati och mänskliga rättigheter är för dem bara ett nytt tricks att splittra och försvaga Kina. Resultatet har blivit att man slutit sig samman, på samma sätt som kineserna uppmanas till i nationalsången:

”Res er, ni som vägrar bli slavar. Låt oss bygga en ny Stor mur av vårt eget kött och blod…. Vi, massorna, har ett hjärta och en vilja... Marschera vidare!” Budskapet upprepades 51 gånger under prisutdelningarna på OS.