I en av de tunga frågorna på dagens dagordning måste Reinfeldt sannolikt backa från sin ursprungliga position. Den gäller nomineringen av José Manuel Barroso som ordförande även i nästa EU-kommission.

I förra veckan sade Fredrik Reinfeldt entydigt och villkorslöst att han ville se Barroso formellt utpekad vid detta toppmöte. Reinfeldt ville ha utnämningen avklarad nu så att han i Barroso skulle ha en fungerande motpart under hela nästa halvår. En ståndpunkt som De grönas gruppledare i EU-parlamentet Daniel Cohn-Bendit betecknat som ”fullständigt idiotisk”.

Ett par dagar efter Reinfeldts uttalande förklarade emellertid Frankrikes president Nicolas Sarkozy och Tysklands förbundskansler Angela Merkel att de bara ville ge Barroso sitt ”politiska stöd”, inte den formella utnämningen. Den skulle vänta.

Först vill de ha en programförklaring från Barroso, som ligger i linje med de prioriteringar som Frankrike och Tyskland delar. De skiljer sig på vissa viktiga punkter från den svenska regeringens. Icke desto mindre påstod Nicolas Sarkozy helt frankt att den fransk-tyska hållningen står i samklang med det svenska ordförandeskapets uppfattning.

Utöver svårigheterna med detta fransk-tyska försök till politisk utpressning stöter en utnämning av Barroso nu på brett motstånd i EU-parlamentet, som måste godkänna den. Om Reinfeldt nästa månad i Strasbourg skulle försöka driva igenom ett formellt beslut så skulle han kunna möta procedurproblem som blockerar Barroso. Det skulle bli en pinsam start för Sveriges ordförandeskap.

Den andra huvudfrågan vid dagens toppmöte gäller de legala garantier som Irland kräver för att kunna hålla en ny folkomröstning om Lissabonfördraget i höst. Den irländska regeringen har redan fått löfte om sådana garantier beträffande beskattning, neutralitet och sociala rättigheter. Tanken är att de ska bli primärrätt genom att kopplas till nästa fördragsrevision, som förväntas komma när Kroatien ansluts som EU-medlem.

Även om de irländska garantierna egentligen bara är förtydliganden av självklarheter som indirekt följer av de gällande fördragen så återstår det tekniska problemet att formulera dem på ett sätt som är acceptabelt både för Irland och för övriga medlemsländer.

Den i sak viktigaste frågan vid dagens toppmöte är kopplad till den fortsatt djupa ekonomiska krisen. EU:s politiska ledare har nu brådskande krav på sig att gå från ord till handling. De har i månader utlovat förstärkt gemensam övervakning och reglering av de finansiella marknaderna. Nu måste de under dagens och morgondagens förhandlingar enas om hur dessa nya arrangemang skall utformas.

I det förslag som lagts av fransmannen Jacques de Larosiere skall kontrollen knytas till den Europeiska Centralbanken (ECB), vilket väcker motstånd från länder utanför eurozonen, i första hand från Storbritannien. Under hösten blir det en helt central uppgift för finansminister Anders Borg och finansmarknadsminister Mats Odell att omsätta planerna så att de nya institutionerna skall kunna fungera under nästa år.

För EU:s finansministrar återstår det också att lösa den besvärliga bördefördelningen av kostnaderna för den omställning som följer klimatpolitiken. Om EU ska kunna spela en globalt ledande roll i de internationella förhandlingarna i Köpenhamn i december så måste det finnas beredskap att hjälpa fattigare länder med omställningen. Utan pengar blir det inget nytt klimatavtal. Frågan diskuteras på dagens toppmöte, men förväntas inte leda till något resultat.