– Träd som stått i hundra år föll och många av de jag träffade hade aldrig varit med om något liknande. På mitt hotell i Rangoon rasade taket, taklamporna föll ner i lobbyn och elen försvann, berättar Orback som precis lämnat landet.

Några skadade?

– Inte på hotellet. Men dagarna innan hade vi varit ute i förorterna, och där tror jag inte att det fanns mycket kvar av de plåthus som vi hade varit inne i, säger Orback i telefon från Bangkok, Thailand, dit han flög på måndagen efter fem dagar av möten med den underjordiska demokratirörelsen inne i Burma.

Vilka träffade du i Burma?

– Jag var där både som journalist och som representant för Palmecentret, mitt första besök i landet. Vi har träffat folk från oppositionen, för den så kallade 88-generationen och de som valdes in i parlamentet 1990. Och vi har träffat studenter och mycket välorganiserade munkar, som var mycket aktiva under demonstrationerna i september.

Trots den förödande cyklonen, med över 350 döda, kommer det att hållas en folkomröstning på lördag om en ny grundlag. Det har regimen förklarat.

– Det är en karikatyr av en demokratisk folkomröstning. Mitt sista möte hade jag med en redaktör för en veckotidskrift. Han tvingas ta in annonser för Ja-sidan, det vill säga militärjuntan, samtidigt som han förvägras att uttrycka något som skulle ge ett stöd för Nej.

– Det fanns också stora skyltar ute i Rangoon där det stod att ”om du är en patriot rösta Ja”. Men det enda goda som stormen förde med sig var att alla skyltarna blåste ned – så att det blev något mer rättvist. Det fanns inte en enda Nej-skylt. Och för några dagar sedan var det några som bar Nej-T-shirts, men de greps omedelbart.

Hur är den politiska stämningen inför folkomröstningen?

– Folk har fullt upp med sin egen vardag. Och jag tror att väldigt få har läst konstitutionsförslaget. Men omröstningen handlar egentligen inte om innehållet i förslaget utan mer om huruvida man vågar uttrycka sin röst eller inte.

Enligt förslaget ska den nya grundlagen leda till flerpartival 2010 bland annat...

– Men paradoxen är att bland annat att militären ska utse en fjärdedel av parlamentet. Och för att sedan rösta för en ny konstitution måste man ha minst tre fjärdedelar. Det påminner väldigt mycket om ur det var i Östtyskland på 1970/80-talen. Och de statligt ägda tidningarna är rena parodier.