Memorial i S:t Petersburg har under 20 års forskning byggt upp ett av världens mest kompletta arkiv över vad som skedde i Sovjetunionen under diktatorn Josef Stalins styre. Tiden kallas för Den stora terrorn, inleddes på 1920-talet och varade fram till Stalins död 1953. Då byggdes bland annat de fruktade Gulaglägren upp, dit människor ofta utan anledning tvingades till straffarbete. Historiker beräknar att upp till 20 miljoner människor kan ha dött under Stalins förtryckarregim.

Under Vladimir Putins tid vid makten har dock skett en tydlig omvärdering av Stalin. Nya historieböcker beskriver Stalins positiva betydelse för Sovjet- unionens modernisering, hans ”heroiska” insatser för att stoppa Hitlers arméer och vägen till en supermakt.

Det är med bakgrund till den nya ryska historiebeskrivningen vi ska se säkerhetspolisen FSB:s räd mot Memorial. Männen kom in under förevändning att de sökte efter vapen och narkotika. Men när de försvann efter fem timmars sökande på kontoret saknades alltså elva hårddiskars forskning om Josef Stalin.

Memorials chef i S:t Petersburg Irina Flinge konstaterade att FSB visste vad de sökte efter och menar att ”staten försöker rekonstruera historien och rättfärdiga Stalins övergrepp”.

Det finns också exempel på att staten ytterligare vill stärka sitt grepp över medborgarna och inskränka möjligheterna till opposition och kritik av regimen. En ny lag, som sannolikt snart blir antagen av duman, vill skärpa lagen om högförräderi. Enligt den är det inte bara aktioner riktade mot den nationella säkerheten som ska klassas som förräderi utan också sådant som ”kan hota den konstitutionella ordningen”.

Den nya lagen är tänjbar, men kan av myndigheterna tolkas som att all kritik av regimen är ett hot mot den nationella säkerheten och därmed klassas som förräderi. Flera av landets ledande människo-rättsaktivister har reagerat med bestörtning över den nya lagen.

–Lagstiftningen är i Stalins och Hitlers anda, den får den ryska rättvisan att återvända till 1920–1950-talen, heter det bland annat i ett gemensamt uttalande undertecknat av bland andra Ljudmilla Alexejevna, ledare för Moskvas Helsingforsgrupp.

Det hårdnande trycket mot alla former av opposition eller kritik kan tas som ett tecken på stigande nervositet hos de styrande i Kreml. Finanskrisen har skapat en oro för att en försämrad ekonomisk situation också kan innebära att folkets missnöje riktats mot Kreml. Premiär- minister Vladimir Putin förbjöd nyligen sina närmaste att använda ordet kris utom när de gällde att beskriva tillståndet i den amerikanska ekonomin.

Finanskrisen innebär också att Putin själv hamnat i en obehaglig situation. Som premiärminister är det han, och inte presidenten, som har det yttersta ansvaret för den ekonomiska politiken. Han riskerar därför att, för första gången sedan 2000, förlora i popularitet.

Två ledande ryska analytiker, Lilia Sjevtsova och Julia Latynina, har nyligen varnat för att krisen kan innebära ett Putin kommer tillbaka till presidentposten tidigare än någon hade räknat med. De menar att ett nytt val kan komma redan i slutet av nästa år och att Putin i så fall kan få tolv nya år som president.