I Irak har USA kunnat inleda tillbakadragandet av egna trupper efter att irakierna tagit över ansvaret för en stor del av säkerheten. Men skillnaden mellan Irak och Afghanistan är stor. I Irak fanns tidigare erfarna officerare och en läskunnig befolkning som kunnat utbildas. I Afghanistan är, enligt amerikanska instruktörer, 90 procent av de som tar värvning analfabeter.

SvD har i tidigare artiklar berättat om nyutbildade afghaner som inte kunnat göra anteckningar och inte ens kunnat läsa vägskyltar eller kartor. En kultur där lojaliteten till den egna klanen eller till den part som betalar mest ställer också till stora problem när USA och Isaf ska utbilda afghanerna att ta hand om sitt eget land. Det är ingen hemlighet att talibanerna betalar betydligt bättre än den afghanska staten.

Men det finns också ett tilltagande problem med polariseringen inom den afghanska armén. När general Karl Eikenberry, dåvarande chef för den militära samordningen i Afghanistan, 2003 lade upp riktlinjerna för den afghanska armén skulle den för att motsvara befolkningsgrupperna bestå av 38 procent pashtuner, 25 procent tadzjiker, 19 procent hazarer och 8 procent uzbeker.

Men enligt de senaste amerikanska uppgifterna är i dag 41 procent tadzjiker och bara 30 procent från den största befolkningsgruppen pashtuner. Det är också tadzjiker som har flest ledande militära befattningar.

Pashtunerna står av tradition talibanerna nära, vilket är en förklaring till att USA litar mer på tadzjiker och föredrar att utbilda dessa. Men den tadzjikiska dominansen ökar misstänksamheten mot armén hos pashtunerna, som styrt Afghanistan under sekler. Det finns till och med bedömare som varnar för ett nytt inbördeskrig den dag de utländska soldaterna börjar dra sig tillbaka.

Det var det som skedde när dåvarande Sovjetunionen drog sig tillbaka 1989 efter tio års ockupation. Kabul intogs så småningom av tadzjikiska gerillagrupper anförda av den legendariske befälhavaren Ahmed Shah Massoud, varpå ett inbördeskrig som förstörde stora delar av den afghanska huvudstaden följde.

Bristen på en central styrning och en omfattande laglöshet skapade den jordmån som talibanerna kunde frodas i. När dessa sedan fick hjälp av konservativa pashtunska stammar kunde talibanerna relativt snabbt ta över styret av stora delar av Afghanistan och bland annat införa sharialagar.

När nu presidenten Obama talar om en tidsgräns för ett stort amerikanskt engagemang finns anledning det anledning att titta i backspegeln. Talibanerna vet att såväl tiden som historien talar för dem.