Mycket talar för att makthavarna i dåvarande Sovjetunionen försökte tysta ner olyckan, som inträffade natten till den 26 april 1986. Det var anställda vid det svenska kärnkraftverket Forsmark i norra Roslagen som upptäckte förhöjd radioaktivitet på måndagsmorgonen den 28 april. Den nordliga vinden hade med regnmoln som band radioaktiva partiklar skapat nedfall även i Skandinavien.

Myndigheterna i Japan reagerade snabbt för att undvika att civila drabbades, redan på lördagsmorgonen hade en evakueringszon på 20 kilometer runt kärnkraftverket Fukushima upprättats. I Tjernobyl dröjde det betydligt längre innan de ansvariga agerade.

Tv-bilder från Japan har visat hur räddningspersonalen välutrustad kom snabbt på plats för att begränsa skadorna. I‑Tjernobyl tog det lång tid innan man insåg vidden av katastrofen och därmed försvårades arbetet med att begränsa konsekvenserna. Men det som för flera tusen unga sovjetiska män var mest ödesdigert var den totala bristen på ansvar för räddningspersonalens säkerhet.

Unga män tvångsrekryterades över hela landet, sattes på bussar och tvingades med minimal skyddsutrustning arbeta i flera veckor nära härdsmältan. Än I dag finns Tjernobylföreningar i alla större städer där cancerdrabbade män stödjer varandra och tillsammans försöker få bidrag och vård för sina sjukdomar.

Rapporterna från Japan talar om att fyra arbetare skadats i‑samband med explosionen, men enligt ägarna till anläggningen är inte skadorna livshotande. Siffrorna om hur många som dött som en konsekvens av Tjernobyl skiftar från 9300 (atomenergiorganet IAEA) till 985000 (en ny bok).